Göteborgsposten – 15 juni 1863, sida 2

och att försöka leda underhandlingarne så, att den allmänna freden bevarades än Polens krig mot Ryssland? Polackarne skulle ej vinna af ett allmänt krig, han kunde ej se hvad britiska regeringen kunde hoppas ernå, om det också skulle inlåta sig på ett sådant Hulvudinnehållet af de öfriga talarnes yttanden känner läsaren förut. Det af Hennesy vid engelska underhusets sammanträde d. 8 d:s väckta förslag om en adress till drottningen till förmån för Polen skall komma under behandling d. 15 och lyder fullständigt sålunda: -Iluset beslutar, att till II. M:t öfverlemna en underdånig adress, tör att tacka H. M:t för korrespondensen om den polska frågan och uttala sitt beklagande af, att kejsaren af Ryssland brutit mot wienertraktaten och med hänsyn till Polen gjort anspråk på en suveränitet, som står i strid med den nämnda traktaten. Huset ställer den itriga uppmaningen till kronan, att I. M:t skall, om ett på fördragen grundadt anspråk vägras erkännande, 1 förening med andra makter vidtaga de mått och steg, som kunna bidraga ull att på samma gång betrygga Polens lagliga rättigheter och vilkoren för en varaktig fred. — I förbigående förtjenar anmärkas, att Ellenboronghs tal så ofta afbrutits med bravooch bifallsrop, att det är ynbart, att det emottagits med stora sympatier, hvilket deremot ej tyckes ha varit fallet med Russells. Från Paris skritves, att kejsar Napoleon önskar det diplomatiska fälttågets påskyndande. Hvad han tänker, framgår af de ord, som han nyligen uttalat till hr Tavel, s. d. schweizisk gesandt: Min vän, jag har i många saker ändrat mina åsigter från ungdomen, men i den polska frågan tänker jag ännu alljemt detsamma som dår Polska nationalregeringen har under d. 2 d:s utfärdat tvenne dekreter om inrättande af rrevolutionstribunaler för att döma öfver politiska förseelser. Det ena innehåller straskbestämmelserna för af medborgarne i landet begångna politiska förseelser. Det andra, angående införandet af revolutionstribunaler, lyder ordagrannt: Rationalregeringen. I votskap af den oundgängliga nödvändigheten at att en riktig bana utstakas för den politisk revolutionära lagskipningen, bestämmer nationalregeringen följande: 1) I hvarje krets och särskilt i Warschau införas revolutionstribunaler. 2) Kretsrevolutions-tribunalernas jurisdiktion omfattar blott den krets, i hvilken den blifvit nedsatt. Under Warschaus revolutionstribunal lyda samtliga innevånare i Warschan och dess förstäder. 3) Uteslutna från revolutionstribunalernas jurisdiktion äro de i aktiv tjenst stående militärpersoner, för hvilka särskilda krigsrätter existera. 4) Hvarje revolutionstribunal består af en president och tvenne bisittande medlemmar. Utslagen fällas efter rösternas majoritet. 5) På förslag af regeringskommissarierna utnämner nationalregeringen för hvarje kretsrevolutionstribunal 1 president och 2 jurymän. Nationalregeringen utnämner omedelbart medlemmarne af revolutionstribunalet. 6) Vid hvarje revolutionstribunal skall fungera en af nationalregeringen utnämnd prokurator. I staden Warschan skall nationalregeringen utaf tvenne af stadens upprorsorganisation framställda kandidater utnämna en prokurator. Prokuratorn är allmän åklagarc, han är förpligtigad att verkställa lagen och utslagen. — Revolutionstribunalen skola fälla sina domar i enlighet med den samtidigt al nationalregeringen antaga straffoch rittegångslag. Warse hau d. 2 juni 1863. — Utförandet at dessa dekret midtibland ryska besättningar skall visserligen hafva sina stora vårigheter; men genom de ryska myndigheternas kända svaghet och den hemliga revolutionsregeringens maktfullkomlighet sakna dessa kungörelser dock icke sin vigt. Skatternas upptagande fortsättes obehindradt af nationalregeringen. Den handlande som reser utrikes måste betala skatt, emedan han annars ej erhåller tillåtelse af regeringen. Från Berlin skrifves, att uppmuntringar i mängd strömma till de liberala tidningarne. Penningar och löften om flerårig prenumeration tillsändas dem. Deremot hatva de flesta af offentliga lokaler i Berlin beslutat gre hålla de feodala tidningarne. Köpmannasocieteten i Berlis säges ätven hafva för afsigt att vända sig till konungen