Göteborgsposten – 15 juni 1863, sida 2

al de mojliga lTtCuSVannernå mom håndelsverlden. Om engelska öfverhusets förhandlingar i polska frågan d. 8 d:s hafva vi nu fullständig redogörelse. Lord Ellenborough öppnade diskussionen, i det han begärde upplysning om underhandlingarnes närvarande ställning i hänsyn till Polen. IIan sade Polens ställning vara farlig ej allenast för Ryssland, utan för hela Europa, ty ryska intlytandets försvagande skulle leda till förstörandet af den europeiska jemvigten. Desto mera sakernas nuvarande ställning förlängdes, desto större skulle svårigheten bli att använda ett läkemedel, och tal., som var lika mycket Rysslands vän som Polens, önskade att se slut derpå. Ilan påpekade det opraktiska i wienerkongressens beteende, alt ansluta ett konstitutionelt konungarike till en despotisk regering, och klandrade de tå försök Ryssland gjort att ötvervinna de svårigheter, som derigenom uppstått. Det vore i alla hänseenden omöjligt, att ervålla en god regering i Polen, så länge ryske kejsaren utöfvade direkt myndighet: och han uttalade den törhoppning, att, om polackarne tillätos handhafva sina egna inre angeliigeneter under en furste al kejserliga familjen, England och de andra makterna skulle bitulla en dylik anordning. Han klandrade skarpt och bindande förslaget om vapenhvila, samt illrådde i ett inspireradt föredrag polackarne, att framhärda med vapen i hand, tills de betryggat sim frihet och erhallit sina rättigheer. — Lord Russell sade, att, sedan ryska regeringen afgifvit svar på de trenne makternas noter, Frankrike och England hade bifalit vissa förslag, som skulle göras Ryssland, och sändt dem till Wien för erhållande af österrikiska regeringens bifall. Det var under sådana omständigheter svårt att derom diskutera. Tal. höll sig derefter en längre stund till den af lord Ellenborough framkas:tade frågan om lämpligheten af wienerkonsressens fördrag angående Ryssland och Polen, och redogjorde närmare för de skäl, af hvilka lord Castlereagh vid detta tillfälle ledts. Englands nuvarande position var, att hålla sig till 1815 ärs fördrag, det skulle vara regeringens pligt, att till Polens förmån göra förslug i ölverensstämmelse med dessa fördrag,