Göteborgsposten – 13 juni 1863, sida 2

Erik Bögh: Sedan Ingomar uppträdde på kongl. teatern, har ingen af öknens soner gjort större lycka på någon af våra teatrar än de fyrtio araber af stammen Beni Zoug Zoug från öknen Sahara hvilka uppträdde å Alhambra i söndags (d. 31 Maj). Deras produktioner öfvergingo också alla europeiska begrepp om mensklig gymnastik. Häromdagen omtalades en engelsk lärds funderingar rörande några förmodade afbildningar af skapade varelser från ett annat verldsklot, hvilka funnos inristade i en på Jamaika rnedfallen meteorsten. Enligt den lärde mannens påstående måste dessa varelser hafva hufvud i båda ändar samt en roterande rörelse, hvilket satte honom såsom systemariker i största förlägenhet; han hade nemligen ej varit på Alhambra i Söndags. Vi deremot, som voro der, vi kunna icke ett ögonblick sväfva i ovisshet om hvilken slägt. art och race de på meteorstenen afbildade varelserna tillhört, vi aro tillochmed i stånd till att säga hvilken stam de böra hänföras till: det kan ej ha varit annat än araberna af stammen Beni Zoug Zoug. är dessa märkvärdiga menskliga väsenden sätta sig i rörelse, är det för vanliga ögon alldeles omöjligt att urskilja hvilket som är armar eller ben, uppe eller nere, om de hafva tvenne hufvuden eller alls intet o. s. v. En särdeles ovanlig anblick för oss nordboar är att se den delen af sällskapet som represonterar det täcka könet — hvilket för resten under den roterande rörelsen är högst svårt att urskilja från det mindre täcka — deltaga i den vidunderliga svängom som uppföres. På en tid som vår, då kostymen spelar en så väsendtlig roll hos allt som producerar sig sjungande, dansande eller springande utanför vår dörr, tro vi oss derföre göra entreprenören ett godt förslag, som skulle inbringa honom fabelaktiga summor, då vi proponera en liten förändring i dessa konstnärers och konstnärinnors drägter. För närvarande äro de alldeles lika klädda och det var, såvidt vi kunde förmärka, endast en liten hårflätstump i nacken som skiljde de feminina Zoug Zougerna från de maskulina. Låtom oss antaga, att de sköna Lellaerna ofvanpå deras arabiska linnedrägter, hvilka närmast skulle kunna öfversättas med natt-tröjor och kalsonger — fingo en liten, liten kjol, om den också vore af det tunnaste flor och ej längre än de dansösers, hvilka ej uppträda på kongl. teatern, pläga vara (från krinoliner vilja vi forskona dem ), och om en hvar af de adia Sidierna fick en svart frack, lik den, hvari vi sjelfva uppträda vid alla högtidligare tillfällen? Anständigheten skulle ju ej stötas genom detta obetydliga supplement till de nuvarande kostymerna, hvilka mycket väl kunna betraktas såsom underkläder, och det pikanta skulle förhöjas till en utomordentlig grad, ithy att dessa drägter beständigt skulle påminna åskådarne om det otroliga förhållandet: att det verkligen är riktiga damer och herrar som här dansa norskarabisk Halling. Kunde den spanska Pepita under ett halft bundrade aftnar samla fulla hus genom att röra sig i horisontela epicykloider, huru många hundrade gånger mera skall det då ej föranleda till utsättandet af de röda lyktorna (ett tecken till att alla biljetterna äro utsålda), då de arabiska svänga sig i vertikala? Kan mamsell Griegel (känd i orten) samla hundratals åskådare omkring sig på Tivoli, oaktadt hon ej kan annat än konsten att ständigt hålla sin ben i samma position som visaren på uret, då klockan pekar på half elfva, månne då icke ett halft tjog af öknens döttrar, hvilka kullbyttera uppe i luften som svärmare i ett fyrverkeri, kunna samla tusentals åskådare till Alhambra, om det blott tillbörligen framhålles att det är konstnärinnor, som utföra slika konststycken ? Oaktadt vi riskera att ej blifva trodda, skola vi dock skizzera en af arabernas pyramidaliska kraftproduktioner, hvilka äro nästan lika vidunderliga som deras vighetsprof. Stammers höfding tager en af sina hustrur och fäster henne omkring lifvet på sig som en maggördel. En af hans söner omgjordar sig på samma sätt med en af sina systrar samt hoppar sedan upp på pappas hufvud, tvenne andra söner taga plats på fargubbens skuldror, ofvanpå deras skuldror återigen placera sig trenne andra och på deras hufvuden kraflar en sonson eller dotterdotter upp som fjerde etagen, samt på nacken af denna slutl. en liten, förliten Ben Zoug-Zoug såsom femte. Den sowh ej tror oss kan sjelf gå att öfvertyga Big om sannfärdigheten af våra uppgifter. Att göra upp räkningar utan värdar plär i de flesta fall vara en ganska vansklig sak, och efterföljande historia är ett ytterligare bevis härpå. För ett par dagar sedan inkom en herre i en restauration