Göteborgsposten – 12 juni 1863, sida 2

inför Europa, för att förena Polen med sitt rike, styrdes Ryssland liksom nu af absolutismen. Petersburgerbofvet skulle således deraf icke kunna härleda skäl, att undandraga sig de då gentemot Polen ingångna förpligtelser. Wienerkabinettet hade i sin depesch af den 23 maj sjelft framlagt en ändring af andra punkten i sina förslag: det ville formulera den så, att konferensen skulle uppdragas tillförsäkra Polen en xeqvivalent för de galiziska deputerades rätt att deltaga i riksrådet i Wien. : Franska regeringen har deremot ansett det lämpligt, att i Österrikes eget intresse från det gemensamma programmet borttaga hvarje likställighet mellan Galizien och Polen, om wienerkabinettet icke ville implicite medgifva Europa i allmänhet och Ryssland isynnerhet fortfarande rättighet att inblanda sig i Galiziens inre förvaltning. Då man uppställer sådana jemförelser, är icke det i öfrigt att öppna porten för ännu mera strid? Den andra punkten skall nu förbli redigerad så, som Frankrike föreslagit den; man skall för Polen begära en nationalrepresentation med rättighet till budgetbevillning och lagstiftning. En god förvaltning är obestridligen lifsvilkoret för Polens pånyttfödelse. Den tredje punkten i de Österrikiska förslagen syftar dit; sedan den proklamerat förvaltningens autonomi, begär den, att polackarne må i rikt mått erhålla tillträde till de offentliga embetena. Embetsmännens polska börd är i vestmakternas ögon ej någon tillräcklig borgen. Det behsss något mera, för att konstituera en förvaltning. Frankrike angaf ett godt medel, nemligen att låta konungarikets statsråd uppsätta en lista å förvaltningsembetena. Men det engelska kabinettet anmärkte, att man framför allt måste lägga Polens förvaltning i händerna på män, hvilka åtnjuta sina medborgares förtroende, och den tredje punkten har i enlighet dermed formulerats. Den fjerde punkten proklamerar full och total samvetsfrihot. Om man måste fästa afseende vid de ryska diplomaternas försänkningar, så skulle denna punkt i Polen redan blifvit utförd genom det mellan Ryssland och den heliga stolen år 1847 afslutade konkordat. Man går ända derhän att försäkra, att, om den sista resningen icke egt rum, skulle czaren nu hafva en apostolisk nuntius vid sitt hof; hr von Kisselew hade för öfrigt förl. år befullmäktigats, att lofva kardinal Antonelli detta. Winerkabinettet, som varmt antagit sig de katolska intressenas försvar i Polen, har låtit sig angeläget vara, att i sin depesch af d. 23 Maj vederlägga Rysslands påståenden. Det handlade så i Frankrikes anda. Sedan kunde redaktionen af 4:de punkten icke mera föranleda dågon diskussion mellan de båda katolska stormakterna. Dessa skulle tillockmed önskat, att i det gemensamma programmet ifrigt förorda, att den påflige nuntien genast må erhålla tillträde till petersburgerhofvet med all den befogenhet och de prerogativer, som tillkomma den hel. stolens representanter i de katolska länderna. Men England, som hittills ständigt vägrat, att sjelft mottaga en påflig nuntie, skulle svårligen hafva undertecknat en sådan fordran, om den formulerats i det gemensamma programmet. IIOfven i Paris och Wien förbehålla sig, att vid den blifvande konferensen gifva sina fullmäktige de instruktioner, som erfordras, för att under förhandlingarnes gång vinna Ryssland för deras önskningar i detta hänseende. Femte och sjette punkterna hafva bibehållit den ordalydelse, som grefve Rechberg gifvit dem. Detta är i korthet grundvalarne för underhandlingarne; kabinetterna i Paris, London och Wien skola samtidigt och i identisk ordalydelso låta asgifva dem till ryska hofvet för att antagas. Fastän det förutgångna tankeutbytet, som egt rum mellan de trenne hofven efter emottagandet af det ryska svaret, redan i London och Wien bekantgjort det af Frankrike redigerade programmet, har Frankrike dock velat enl. diplomatisk sed meddela detsamma i officiel form till drottning Victoria och kejsar Frans Josef. Först sedan de trenne hofvens uttryckliga bifall erhållits, kan det afsändas till Petersbug. Hennes britiska majestät har förl. vecka anträdt en resa till slottet Balmoral i Skotland; hennes bifall kunde derföre först sistl. onsdag (d. 3 d:s) erhållas i Paris. En fransk kabinettskurir reste i torsags afton (förl. vecka) härifrån till Wien, för att venledes inhemta II. k. h. apostoliska M:ts bifall. Bladet vederlägger derföre uppgiften, att programmet redan atgått till Petersburg; och anför vidare, att hvardera af makterna skall handla för sig, och att särskilda noter skola afsändas, hvarigenom större eftertryck anses kunna läggas på fientligheternas snara inställaude. Fordringen deraf betecknas vidare såsom sjelfva kärnpunkten i makternas program. Mcmorial diplomatique säger härom: