Göteborgsposten – 12 juni 1863, sida 1

————— —— hJanvallens sormering vid Öresjö vid den s.k. ;sten der en 710 fot bred bergudde, emellan tvenne djupa vikar, brant stupade ner i sjön. Sprängningen har här varit till och med 45 fot djup och fyllningen 40 fot under vattenytan, Banans läge har här blifvit så valdtatt man utan att behöfva spränga för djupt in uti den nämnda bergudden, skulle så mycket som möjligt undvika fyllning ngre ut i de å ömse sidor varande vikarne, der kostnaden för banvallens formering, om densamma ens kunnat verkställas, i anseende till: det betydliga djupet till fast och pålitlig botten, omöjligen på förhand kunnat beräknas. Oaktadt banken sålunda är laggd så nära stranden af dessa vikar, som curvornas minsta tillåtna radie medgifvit, så hafva likväl flera skridningar af yttre bankdoceringen i norra viken under arbetet inträffat, innan de utförda stenmassorna hunnit undantränga blåleran och stoppa emot det underliggande bergets fördjupningar. Sedan denna docering erhållit sin naturliga lutning under vattenytan har ingen sådan skridning observerats och arbetet tills vidare afslutats, för att fortsättas i händelse ytterligare fyllning anses vara af behofvet påkallad; samt 3:o. Den 2,400 fot långa och 32,, fot höga banken å den 25 fot djupa Räfseryds mad. Å flera af de många och långa moss-sträckningarne jernvägen har att passera, har man i stället för de bäddningar, som af första undersökningsförrättaren ansetts tillräckliga, nödgats utfylla bankarna till fast botten, genom hvilket opåräknade arbete — då mitt kostnadsförslag grundats på denna föregående undersökning — kubikmassorna ej obetydligt ökats enär sjunkningen å en del ställen uppgått ända till 27 fot under massornas yta. Arbetsstyrkan under åren 1862 och 1863 har varierat emellan minst 370 och högst 1,845 man om dagen, och har helsotillständet varit mycket tillfredsställande, så, att endast ett jemförelsevis ringa antal behöft intagas å ortens lazarett, och det provisoriska sjukhus, som för arbetet inrättats vid Borgstena. Genom flera gynsamma omständigheter har arbetet både kunnat bedrifvas skyndsammare och derjemte billigare, än jag för vanliga förhållanden vågat beräkna; jag har derför då både tid och tillgångar medgifvit, ansett det vara till bolagets sanna fördel, att arbetena utfördes med all den soliditet varit som möj hvarförutan åtskilliga förbättringar utöfver den fs ställda planen kunnat göras. Så har t. ex. bron ö ver Gerdstorpsbäcken erhållit öfverbyggnad af jern i stället för trä, flera curvor i banans plan blifvit utlagda med större radie, och en del helt och hållet borttagits genom liniens uträtning, lutningarne förbättrats, 2:ne landsvägsöfvergängsbroar tillkommit, byggnaderna till reparationsverkstaden och lokomotivstallet i Borås uppförts af tegel i stället för resvirke, samt rymligare, än hvad som tillämnats, och hägna den till ej obetydlig del uppsatts af sten, m. m., hvilket allt kommer att bidraga till minskande af underhållskostnaden i vida högre grad, än hvartill räntan på det härigenom naturligtvis ökade anläggningskapitalet uppgått. Såsom det nu med all säkerhet kan beräknas, kommer kostnaden för jernvägsanläggningen i sin helhet detta oaktadt ej att uppgå till den summa, som derför calculerats, och om det af trafik-styrelsen för Statens jernvägar gjorda förslag till öfverenskommelse rörande trafikens ordnande vid Herrljunga station antages, samt en bättre konjunktur för väfnadsindustrien åter inträder, så vågar jag hysa den öfvertygelse, att Borås jernväg — väl handhafven — och heldst om de i fortsättning af densamma föreslagna banorna från Herrljunga till Lidköping och Uddevalla blifva utförda, ej allenast skall visa riktigheten af de beräkningar, hvarpå den nu nära utförda planen grundats, utan äfven realisera de mäns förhoppningar, som lyckats åvägabringa detta allmännyttiga företag. Borås d. 1 Juni 1863. C. Adelsköld.