Göteborgsposten – 10 juni 1863, sida 1

hettan under däck. Mosquiterna voro ännu förargliga, men jag kände att jag kunde uthärda deras skarpa styng bättre än då jag läg i den instängda hytten. Jag lutade mig öfver bordläggningen och betraktade den gula strömmen, hvars oroliga vatten på båda sidor tycktes sträcka sig oändligt långt bort; månen var i första qvarteret och blek, mun jag kunde se de höga kullarne på Tennesseestranden, ehuru den lågt liggande skogen på Missouristranden var höljd i djnp skugga. — Det är ensamt att stå här, eller hur, min herre, hörde jag en person med släpande röst och i näston yttra vid min sida. Jag kunde å afhålla mig från att spritta till vid detta oförmodade tilltal. — Det var ej min mening att skrämma er, mr Bacham, ursäktade sig rösten, hvilken jag nu igenkände såsom tillhörande en amerikansk passar gerare, general Jeremiah Flint, som fattat tycke för Ned Granger och mig, och med hvilken vi slutit ett af dessa vänskapsförbund, som så lätt knytes på resor. General Flint var en fullkomlig yankee, en af dessa högväxta mörklagda män från östern, hvilka finnas i aktiv sysselsättning i hela Unionen. IIans lefnadshistoria, ur hvilken han ibland var hygglig nog att berätta oss ett och annat pikant drag, skulle ha varit roande Mven i tryck och utmärktes till en stor del af