Göteborgsposten – 10 juni 1863, sida 1

Ilisttjusvarne på Mississippi. (Efter AM the year round.4) — Jag står ej ut med det längre, Nud; jag måste gå ut och stiga upp på däck. Denna qväfvande hetta skulle vara svar nog att uthärda, äfven utan de fördömda mosquiternas styng. Jag skulle lika gerna kunna sofva i en kölna med en spansk fluga, som betäckte hela kroppen. Jag kraflade upp ur min koj och tog på mig kläderna med all den omsorg som det dunkla ljuset i hytten medgaf. Den andre innevånaren i den lilla kajutan, min gamle vän och slägting, Ned Granger, blott gäspade och sträckte på sig. Små förtretligheter oroade icke honom. Han hade sofvit lika förnöjd, som om det gemena lilla bålet till kajuta, helt nära intill ångmaskinen och hvilken oss blifvit öfvertalade oss att taga ombord på Van Buren hade varit en sval och luftig sängkammare. Vi hade båda blifvit lurade af ångbåtsbokhållaren, en smärt citizen, en slipad skurk till yankee, som på sin heder försäkrat oss att den enda lediga hytten på nämnde Mississippi-ångare var både snygg och treflig, fri från kackerlackor och andra odjur samt ej det