diamanterna. Souza Reitenberger hade, ej nog härmed, dessutom istället för 200 s. kaffe konsignerat till en firma 3,222 s., och utom dessa ytterligare 400 s. samt låtit utfärda konnossementer på 1,100 s. öfversändt dessa till! andra firmor och naturligtvis äfvenledes låtit draga vexlar på dem. För att dock ej göra saken alltsör mycket misstänkt, voro dessa 1,500 s. uteslutna i manifestet. För underlättandet af detta vingleri hade hrr S. KR. låtit till sina korrespondenter öfversända exemplar af Bahia priskurant, i hvilken verkligen 3,222 s. kaffe funnos upptagna såsom skeppade med Maria. Sedermera, efter bedrägoriets upptäckande, blef dotta närmare undersökt, och då befanns det att den första siffran 3 var tilltryckt på priskuranten. Så till vida var detta vingleri med stor omsorg förberedt. Den 4 november 1862 afseglade Mariar från Bahia till England och den 12 Januari detta år inlopp pr telegraf från Lissabon till London den underrättelse, att skeppet den 19 December sjunkit nära Azorerna; manskapet hade dock blifvit räddadt och i två båtar omkr. d. 20—21 samma månad landat i S:t Michaöls. Då derjemte man erfor, att manskapet fått räddat samtlige sina effekter, fann assuransbolaget, hos hvilket de omtalda diamanterna voro försäkrade för 3,500 L. sig föranlåtet att efterforska under hvilka omständigheter dessa diamanter, som enligt konnossementet inslötos i två små dosor, hade gått förlorade; man tyckte med skäl att det såg högligen misstänkt ut, att skeppsfolkets tunga kistor, hvar enda en kunnat transporteras ned i båtarne, hvilket på samma gång angaf, att man ej hals öfver hufvud måst öfvergitva det förlorade fartyget, men att dessa små lätta och så dyrbara bleckdosor blifvit qvarlemnade. Då den för undersökandet af denna sak från England afsände agenten ankom till S:t Michaöls, hade besättningen på Maria redan derifrån afrest; han lyckades dock att utforska deras senaste vistelseort, och då hette det, att diamanterna gått förlorade på det sätt, att kaptenen, som tagit dem tillvara, vid nedstigandet i båten olyckligtvis tallit och då tappat dem öfver bord. Denna förklaring tillfredsställde likväl ej assuradörerna, tvärtom gaf det anledning till en noggrann undersökning och förhör angående omständigheterna vid fartygets törolyckande, då äfven redan andra orsaker till misstanka gjorde sig gällande. Det mest graverande i detta afseende var den jemförelse man anställde mellan märkrullan som utfärdats i Bahia och konnossementerna, och hvaraf framgick att istället för de uppgifna 3,222, 400 och 1,100 s. kafle, endast öfver hufvud taget 222 s. kaffe blifvit med Maria utklarerade, samt att Bahias tullkammare om den uppgifna utskeppade kopparen, som var försäkrad för 400 pd st samt om diamanterna ej hade den ringaste kännedom. Misstankan blef dessutom ännu mer förstorad genom följande anmärkningsvärda omständighet. Som ofvanför sagdt är var besättningen i två båtar, hvaraf den ena en dag före den andra landade vid S:t Michaöls. I den första befann sig styrmannen jemte en del af folket. Dessa begålvo sig genast till dervarande konsuln och afgaf styrmannen inför denne en sjöförklaring, i hvilken han som last uppgaf rosenträt, piassavan och 3 å 400 s. kalle, men nämnde ej ett ord om kopparen och diamanterna. Då den följande dagen kaptenen ankom, gjorde han likaledes sin sjöförklaring, men talade om 3 å 4,000 s. kafle och förklarade styrmannens uppgifter för oriktiga. Äfven framdrog han naturligtvis kopparen och diamanterna och skildrade förlusten af de senare, som förut är nämndt, såsom varande följden af det olyckliga fallet vid nedstigandet i båten från det sjunkande fartyget. Vid det förhör konsuln härötver anställde medgal besättningen att den verkligen sett kaptenen släppa ett litet paket i sjon, ehuru ingalunda två bleckdosor. I anledning at dessa misstankar togo assuradörerna sina mått och steg. Först och främst lät man besättningen i London aflägga edlig förklaring, och af denna bevisades fullkomligt, att kaptenen borrat fartyget och med afsigt sänkt det för att genom de afgilna bedrägliga konossementer draga profit för sig och sina patroner Souza och Reizenberger i Bahia. I afseende på de föregisna diamanterna blef det genom kajutvaktens intyg uppdagadt att kaptenen förut sjelf till detta ändamål gjort i ordning det paket, som vid skeppsbrottet släpptes i hafvet Under let denna undersökning som bäst pågick inann sig kapten Albers i London och sordrale helt ogeneradt at assuradörerna utbetalanlet af 407 för den försäkrade kopparen och 860 för frakten. På det härpå naturligtvis gifna afslag fordrade han förklaring och ville tyda skilvaden i märkrullan och konossementerna 2 men — — — — Ö5 8 1 1 8 Då så sätt, att största delen af lasten blifvit il, Bahia smugglad om bord, för att undvika den