Göteborgsposten – 8 juni 1863, sida 1

Kosmopolitisk öfversigt. Wilhelm den Oefterrättlige lemnade icke läng tid för gissningarne rörande den nya extravagans, hvarigenom han skulle reda sig ur den kinkiga dilemma, deri han och minietren bragts genom egna sottiser. Den motspänstiga kammaren upplöstes, efter att ha erhållit en amper skrapa af sjelfva det gudasända hohenzollerska majestätet — icke af den konstitutionelle konungen af Preussen, förstår ni väl. Hvad sjelfva skrapan eller det kungliga svaret på kammarens adress angår, så har man ej spillt många ord derpå, då den på samma gång var öfver och under all kritik. Den var det förra i följd af sitt allrahögsta ursprung, äfven enligt den konstitutionella principen, som blundar för alla royantåens snedsprång, så snart den kommer utan ministeriell konvoj; och den var det senare genom sin karakteristiska argumentation, så klen att den komprometterar konungens privatsekreterare liksom konungen sjelf. Emellertid har den förargliga kammaren af det kungliga maktspråket skingrats som agnar för vinden åt alla kompassens väderstreck. Kungen har behållit fältet tillsvidare och kan nu med tillhjelp af sin käre Bismarck regera helt och hållet på egen hand, spela czar, kalif, stora Mogul eller sultan efter omständigheterna och stundens ingifvelser. Han kan ju, om det lyster honom, låtsa som om han glömt att det finnes något sådant otyg som den preussiska författningen, i ett svagt ögonblick beviljad af hans mot solkviljan mindre stålsatte företrädare. Skulle väl de trogna preussarne vilja med våld erinra Herrans smorde om denna förtretliga hämsko, som sålunda satts på den kungliga myndigheten? För yttermera vissos skull kan man ju också gå en medelväg mellan den österländska despotismen och den vesterländska parlamentarismen. En statsman med hr v. Bismarcks fruktbara fantasi kan säkerligen icke vara i förlägenhet, om det gäller att komponera en skenkonstitution, som lemnar makten i regeringens hand och låter junkrar och byräkrater bilda hela representationen. Farhågor för dylika oktrojeringsplaner framskymta icke blott i kammarpresidentens afskedstal utan äfven i pressens liktal öfver kammaren;