Göteborgsposten – 4 juni 1863, sida 1

att detta skulle vara af största vigt i Petersburg, der intet kan vara regerinen mera förhatligt. näst polackarnes sträfvan efter oafhängighet. än den skandinaviska ideen, det behöfver jag visst icke närmare utveckla. Utsigten till ett nordiskt förbund skulle vara mera obehaglig för Ryssland, skulle inverka mera på ryska regeringen, än om en stat med tre gånger så stora materiela krafter ställde sig fientlig emot det. På detta sätt använd skulle således Danmarks inblandning lända polackarne till verkligt gagn — om det i öfrigt är tänkbart, att ezarens blindhet kan kureras; men detta måste ju förutsättas, så länge de öfriga makterna nöja sig med att göra framställningar. Och huru mycket värdigare skulle ej Danmarks ställning blifva, om det slöt sig till SverigeNorge, än om det blott låter knuffa sig fram steg för steg af det mäktiga Frankrike! Om något tvång från svensk-norsk sida kan det ej här bli tal, dertill är skiljnaden mellan ländernas krafter icke tillräckligt stor, förutan att nämna, det sådant aldrig skulle kunna väntas från det hållet på grund af folkens och furstarnes vänskap. Deremot skall Danmark, genom att nu räcka Sverige handen till enig samverkan i en sak, som kan blifva brydsam för Sverige, kunna lemna vedergällning för det bistånd, Sverige gitvit och gitver oss under vår strid mot Tyskland. Det skall visserligen ej vara mera än vår skyldighet; men att betala hvad man är skyldig, är alltid hederligt. Å andra sidan skall en dylik anslutning till Sverige-Norge stärka vår position gentemot Tyskland vida mera, än Sveriges inblandning hittills förmått, emedan de andra makterna, och isynnerhet den engelske utrikesministern, som endast tyckes fästa afseende vid makten, ej vid rätten, då skulle nödsakas erkänna, att han ej har för sig det stackars lilla Danmark, det icke mycket starka Sverige-Norge, utan det ansenliga förenade Norden, i händelse han skulle tänka på att komma fram med flere fientliga och förnärmande bemedlingsförslag. Den stora fördel, de båda nordiska makterna skulle ha af att under närvarande omständigheter sluta sig tillsammans, förekommer mig så ögonskenlig, att jag icke kan tro annat, än att förr eller senare steg skola tagas från svensk-norsk eller dansk sida, för att inleda en förbindelse Det synes dock nu närmast vara den danska regeringens pligt, att göra början. Att ett tillbud i antydd riktning här icke skulle bli tillbakavisadt, kan man vara fullt öfvertygad om. Ifall det verkligen är den danska regeringens afsigt, att uträtta något för Polen, och dess mening ej endast är, att falla czaren så litet besvärlig som möjligt, ifall det ligger henne om hjertat, att begagna de närvarande konjunktnrerna till vår möjligast största fördel och skaffa Danmark en betydelsefullare ställning i Europa, än det i århundraden haft, då måste hon föreslå den svensk-norska regeringen, att de hädanefter skola gå hand i hand med hvarandra gentemot Ryssland, föreslå den, att de diplomatiska mått och steg, som hädanefter skola tagas, må tagas kollektivt. Men det är pressens pligt, att göra denna tanke riktigt klar för folket, och folkets pligt, att, såframt det genom möten eller komiter kan få tillsalle att uttala sig, upptaga detta moment i sina yttringar. Ingen röst må anse sig för så svag, att det icke skulle betyda något, om den uttalar, hvad den anser vara sannt och riktigt. Vi instämma af uppriktigaste öfvertygelse i den af brefskrifvaren framkastade framtidstanken, hvilken onekligen innebär mycket vigtigt för ej allenast Skandinavien sjellt.