Göteborgsposten – 2 juni 1863, sida 1

hade ett otroligt besvär att lyfta eller draga vagnarne ur den djupa smutsen. Värst af allt var att vi började lida brist på lifsmedel. De gemensamma förräderna voro nära slut, och dugtiga anfall hade blifvit gjorda på de matsäckar som en och annan mera omtänksam nybyggare tagit med sig i sin vagn. Sjukdomar yppade sig bland oss, och fem barn samt en qvinna dogo af feber, under det många till sin helsa ledo mera eller mindre af de ständigt våta kläderna och af försakelserna. — Då framvisade doktorn ändtligen den klufna foten. Tredje dagen efter det vi lemnat FortBois begärde han erläggandet af andra hälften af vår passagerareafgift. Jag borde hafva berättat att vi före vår afresa erlade ena hälften, och den återstående delen skulle, enligt öfverenskommelse, betalas vid vår ankomst till britiska Columbia. Således var denna hans fordran på den andra inbetalningen icke blott ett misstänkt ätgörande, utan till och med ett direkt brytande af vårt kontrakt. En liflig tvist uppstod, ty doktorn hade nu förlorat sin popularitet. Det täckelse af mensklighet och höflighet, hvari han insvept sig, var längesedan afskakadt, och hans hårda natur framstod öppen i hela dess nakenhet. Dessutom voro vi alla halfsvultna, trötta och sjuka, och just samma morgon hade en stackars tysk qvinna blifvit begrafven under