I Oregon. (Efter ÅAll the year round.) — Vi gåfvo oss af med godt mod, fulla af bopp och glädje öfver den lysande rikedomen som vantadde oss i den aflagana Nordvestern. Rar vi tågade ut ur Lycompton gafvo några sysslolösa dagdrifvare upp ett hänskratt såsom svar på irländarnes burrarop, tyskarnes Åhoch, hoch, och qvinnornas gälla rop. Men jag anmärkte att en eller två gamla trappers, vildmarkens råa män, klädda i skinn, klumpiga och grofva som om de varit i menniskoskepnad maskerade björnar, betraktade oss med ett vredgadt medlidande och skakade sina gråa hufvuden när våra vagnar gladt rasslade åstad. — Första delen af vår resa gaf oss föga skäl att klaga. Vär färd gick visserligen mycket långsamt framåt, men derpå voro vi beredda; födan var riklig och faran ingen, samt mödan och besvärligheten drägliga. Vi hade snart paseerat gränsen och lemnat Förenta Staternas jord; men vi funno Plattes slätter val vattnade, betet ) Forts. fr. N:o 121.