Göteborgsposten – 1 juni 1863, sida 1

gällde att drifva ha-tarne. Kocken och hans pojke voro allas gunstlingar, men vägvisarne voro ej särdeles omtyckta. På första platsen der vi lägrade oas, sedan vid YUOWStone Rock tre andra indianer sött till, bragte de oss ingen färskt föda. — De gåfvo sig ej ens sken af att jaga, utan ströko omkring tälten öfverallt, sofvo i skuggnn af bomullsträden, rökte och dracko. enattade från vagnarne, tiggde tobak och bränvin, men gingo aldrig langt utom lägret. de fingo förebrårlser för gin liknöjdhet af dem som började ledsna vil det salta fläsket till både morgon, middag och qväll, svarade halfindianen: — IIvaa tjenar det till att jaga här? Här finns istet villebråd så nära boningarne. Alltsammans är bortskrammt. Nar vi komma lädgre bort skola vi jaga. Ni mycket narraktiga män — ni emigranter! Gif Uppgårnde Sen litet tobak och han skall strax skaffa er fullt upp med hjortkött. — Mitt andra skäl att icke tycka om halfimlianen och hans röda slägtingar var en hel och hällen motvilja för deras blotta fysionomier. 1 synnerhet kunde jag icke fördraga Uppgärnde Solen. Han hade de långa och skefva mongoliska ögonen — och hans höga och utstående kindknotar, breda mun och tunna stripiga hår