Göteborgsposten – 29 maj 1863, sida 1

att de få dollars hvarom vi öfverenskommit, icke kunna vara en ersättning för en individ, likt mig, för det jag för dessa Paddies och tyskar till edra britiska marker. Nå, sir, och hvad sedan? Jo, J. F. Smith har två strängar till sin båg. Han ämnar skaffa sig en stor claim och han har länge nog prospektat och undersökt Kalifornien, för att veta huru han skall sköta det landet, när han blott kommer dit; och sedan skall han anskaffa maskineri och anlägga ett storartadt quarbzkrossningsoch ängvaskerisällskap. Och dessa utvandrare, som snart gjort öfver med sina sista förråder, skola blifva glada att få arbete hos det nya sallskapet, och alldenstund de känna mig och jag känner dem, skola vi snar: komma öfverens, och arbetet ligger dem genast tillbands. — Ignotus är ett namn som jag fått temligen oförskyldt, eller huru? sade han vid ett annat tillfälle. Föreståndaren för Salems fattighus hittade på det åt mig, kan jag tro. Jag upphittades på en gata i Salem, insvept i en gammal schal, och var den fulaste unge som någonsin funnits i Unionen, efter hvad jag hört sägas. Då de icke visste hvad namn jag egentligen borde haft, inskrefvo de mig med namnet Smitb, och emedan det var just då som den åsnan försökte skjuta den gamle franske kungen, hängde de vid mig namnet Fieschi, likasom de