Göteborgsposten – 29 maj 1863, sida 1

jän mannen, och detta är en gammal fras, som låter sann just emedan den är så gammal. Men om vi icke alltför mycket misstaga oss, visar erfarenheten att han i fråga om äktenskap långt oftare än hon låter leda sig af impulser, af ett på flyktiga behag grundadt tycke. Hos qvinnan finnes så mycket, som modererar ögonblickets intryck; sjelfva den omständigheten att hon är den, som sökes — icke den, som söker, utgör ingen dålig garanti mot ett förhastande. Då dertill kommer att föräldrarnes inflytande på hennes tänkeoch handlingssätt icke upphör med giftomannarättens inskränkande, utar att det tvärtom kommer att förädlas och stärkas derigenom, vill det synas som skulle de högvördiga sidernas ömma farhågor för de olyckor, som kunna drabba qvinnan i följd af den ifrågavarande reformen vara helt och hållet ogrundade. Frågan har fallit denna gång, men helt visst för att stå upp igen under för dess önskvärda lösning mera gynnsamma omständigheter. Det förhåller sig med dylika på sanningens grundval hvilande reformfrågor som med den rättfärdige, ty om de sju resor falla stå de upp igen. Man säger att reformen ej är af bety denhet, emedan giftomannarätten endast undantagsvis framkallar en konflikt mellan den ogifta qvinnans vilja och giftomannens. Men månne de, som tala så, ega någon vidsträckt erfarenhet rörande hvad som passerar bakom det husliga lifvets kulisser? Den konflikt, på hvilken ofkentlighetens fulla dager faller, är icke den fruktarsvärdaste, och detsamma torde kunna sägas om dem, öfver hvilken sqvallret kastar sitt dunkla och osäkra ljus. Det slag, som tillintetgör den sanna kärlekens gryende förhoppningar, drabbar hårdast det finkänsliga sinnet, hvilket skalden liknar vid vattenfogeln, som med såradt bröst Till botten dyker; det är hans tröst Att icke dagen i såret glöder. På djupet ligger han och förblöder. Hvem har skrifvit alla af dylik anledning utan giltig orsak krossade hjertans historia? Hvem känner huru ofta en ädel och rik natur genom det af lagen bemyndigade föräldraförtrycket förbittrats, förhärdacs och föranledts till förtviflade steg, som haft de mest olycksaliga följder såväl för den arma qvinnan sjelf som för andra, hvilkas öden varit förknippade med hennes? Hvem vet huru mången orubblig skiljemur mellan föräldrars och döttrars hjertan. som rest sig iföljd af det ovisa nit hvarmed de förra på grund af ett barbariskt lagbud ingripit i de sednares rent personliga förhållanden, i deras val af make och lefnadsställning? Men huru orimlig föräldrarnas rätt att förfoga öfver den till mogen ålder komna qvinnans hand är, så tyckes den dock naturlig nog i jemförelse med det avita stadgandet att sidoslägtingar skola, i händelse af deras frånfälle, inträda i samma rätt. Biskop Björck tillerkänner det religiös natur, såsom det tyckes, emedan det existerade under den patriarkaliska och den första kristna tiden. Men enligt sådant sätt att se saken skulle, snart sagdt, hvartenda på dessa tider gällande bruk bibehållas eller återupptagas, och för ett konseqvent genomförande af ett dylikt system torde icke en enda medlem af sjelfva presteståndet vara tillräckligt reaktionär. Det förekommer i sanning tragikomiskt, när en qvinna måste begära samtycke till sitt giftermål al en mer eller mindre aflägsen anförvandt, som kanske är icke så obetydligt yngre än hon sjelf, af en person, som, ehuru beslägtad med henne, icke hyser för henne något annat intresse, än den presumptive arf