Göteborgsposten – 29 maj 1863, sida 1

gjort med Ignatus. Nå, jag växte upp. Jag har försökt många banor. Jag är verklig doktor i Augustana Collegiet och här är mitt diplom som visar det. Jag är ännu tillräckligt ung och ämnar blifva president innan jag dör. — Afresan egde slutligen rum, och en brokig trängsel var det som spred sig på gatorna i Lecompton, och som skulle begifva sig på färden i den bergaktiga Oregon-ödemarken. Det hade icke varit nödvändigt för doktorn att anskaffa fordon åt alla passagerarne. Kolonisterna från Vestern körde, som jag nämnt, sina egua vagnar, hvilka om dagen tjenstgjorde som fortskaffningsmedel och om natten såsom tält, hvari deras familjer, så godt sig göra lät, njöto sina beqvämligheter. Men åt europ6erne och många bland nyengländarne, som ledo brist derpå, hade dr Smith anskaffat transportmedel. Flera vagnar bade blifvit köpta eller gjorda, och dessa voro lastade med qvinnor, barn, kläder, matvaror, kökskärl. sängkläder, och nödvändighetsartiklar af många slag. Dessa vagnar voro på olika sätt förspända. Några drogos af ston från Norden, med deras klumpiga hofvar och breda bringor, andra af mulåsnor; en eller två sattes i gång af en rad indianska, till större delen skäckiga, klippare, hvilka i sin litenhet sågo ut som råttor när de jemfördes med sina högbenta kentuckiska kamrater. Det var en sak som förstods