Göteborgsposten – 27 maj 1863, sida 1

Lady Åudleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Örvers. fr. engelskan.) Georg Talboys uppehöll sig ej länge vid den soliga sjunde september, då han lemnat sin sofvande vän vid forellströmmen och gått för att anklaga sin falska hustru för det bedrägeri, som hållit på att krossa hans bjerta. Gud vet, sade han, att från det ögonblick jag sjönk ned i det svarta djupet, väl vetande hvems förrädiska hand det var, som störtat mig dit, der jag kunnat finna döden, så var den qvinnans räddning, som bedragit mig, min förnämsta tanke. Jag föll på fötterna i en massa gyttja och dy, men hade stött min skullra och brutit min arm mot brunnens vägg. För några minuter förlorade jag medvetandet, men jag ansträngde mig att återkalla min fattning, ty jag märkte att den atmosfer jag andades var giftig. Min erfarenhet från Australien hjelpte mig i faran, och jag kunde klättra som en katt. De stenar hvarmed brunnen blifvit byggd, voro skrofliga och ojemna, och jag kunde arbeta mig uppåt genom att sätta mina fötter i öppningarne mellan stenarne och stundom stödja mig med ryggen mot den andra väggen, i det jag så godt jag kunde hjelpte mig med händerna, fast den ena armen var bruten. Det var ett mödosamt arbete, Bob, och det ser besynnerligt ut att en menniska, som —) Forts. fr. N:o 117.