Göteborgsposten – 27 maj 1863, sida 1

— — skar, bestående af 16 å 18 st. damer och herrar. Straxt efter ankomsten hit afreste sällskapet elt af de lustfärdande ångfartygen till Trollhättan, der båda pingstdagarne illör agtes. Annandagen på aftonen återkom sällskapet hit till staden och återvände med sin lilla ångbåt på natten till Fredrikshavn, såsom de försäkrade, ytterst belåtna med sin utflygt. Personaltrasiken å jeravägen under bingstdagarne har ej varit så obetydlig som man förmodat, alldenstund, enligt benäget lemnad uppgift, å härvarande station löstes följande antal biljetter: pingstaftonen 428, pingstdagen 1.099 och annandagen 1,079. inalles 2.606. Häri är ändock ej skarpskyttekårens styrka inberäknad. En högtidligare begrafning egde härstädes rum i går, då de jordiska qvarlefvorna at en ur sin rastlösa verksamhet plötsligt och vid ej fyllda 28 år ryckt ung man öfverlemnades åt det sista hvilorummet. 1 lifstiden nitisk och verksam ledamot af frivilliga brandkåren och frivilliga skarpskyttekåren, följdes älven hans stoft af representanter för dessa kårer. Processionen öppnades nemligen af det korporalskap inom skarpskyttekåren, som den aflidne tillhört, fullt väpnadt, hvarefter medlemmar af brandkåren följde med kårens fanor och standar. — En stor menniskomassa hade samlat sig der processionen framgick. Göteborgs-Postens följetong meddelar i dag slutet af miss Braddons roman Lady Audleys hemlighet. Då vi försport det allmänna intresse hvarmed denna roman följts al våra läsarinnor (och läsare ?), är det med tägnad vi lemna den underrättelsen att ett nytt arbete al samma för sattarinna inom kort kommer att intagas i vår följetong. Den nya romanen, kleanors segerr, är lika fängslande och spännande till innehållet som den nu afslutade. bå likväl utgifningen af det engelska originalet först nyligen börjat och sortgår temligen långsamt, anse vi i våra läsares intresse rättast, för att icke nödgas afbryta den regelmessiga utgifningen, att ännu någon kort tid fördröja dess början i vår toljetong. Bondestandet, som under innevarande riksdag afgifvit så många bevis på srisinthet och förnekande af enskilda ståndsintressen, har på sista tiden afvikit från denna med allas aktning helsade bana och ånyo inslagit den samla sträten. Först var det bränvinsbränningen, som låg ståndet om hjertat; nu är det tullförfattningen, som tagit dess protekeionistiska sinnelag i anspråk. Och särskildt ur det härvid införseltullen å landtmannaprodukter, som det ansett sig berättigadt att idoptera, fastän det väl borde veta, att konseqvensen af detta skyddstullsystem måste tenda landtmännen sjelfva till förtång. Ty om något utgör en ständigt fortgående cirkulation, är det utbytet af varor, alltefter tillång och efterfrågan. Det är ock lätt, att visa, huru konseqvenserna härvidlag verka och årerverka i alla riktningar och tränga rån det ena samfundslagret in i det andra. Föreställom oss t. ex, att verkligen den af bondeståndet beslutade tullen å landtmannaprodukter blefve antagen. Densamma skulle naturligtvis asse skyddandet at jordbruksnäringen från en sarlig konkurrens med den i utlandet. Lider kunde komma, då landets atkastning ej förslog för detsammas eget behof, och äfven priserna i utlandet lönade utförsel det oaktadt. Den naturliga följden blefve då, att lifsförnödenheterna skulle stiga i en oroväckande grad, samt bibehålla sig länge nog, efter det samma marknad i utlandet genom den friare konkurrensen er—————————