Göteborgsposten – 27 maj 1863, sida 1

Villan vid Teddington besökes äfven af andra. En glad och liflig flicka och en gräskäggig herre, som kämpat med sitt lifs sorg, som det höfves en kristen och nu öfverlefvat den, äro gäster der. Det är mer än ett år sedan ett bref med sorgkanter kom och underrättade Robert Audley om en viss madame Taylors död. IIOn hade afsomnat stilla på Vilsbrumense efter en lång och, enligt monsier Vals uppgift, tärande sjukdom. Denna vackra sommar 1861 kommer en annan främling till villan — en rättfram, ådelsinnad ung man som svänger om med barnet och Icker med lille Georg och kan styra båtarne utmärkt väl. Dessa ligga också aldrig stilla så länge sir Harry Towers är i Teddington. Ofvanpå i det schweiziska båthuset är ett vackert landtligt rökrum, der herrarne sitta och röka tills Clara och Alicia inbjuda dem att dricka th och äta smultron och grädda på gräsplanen. Åudley Court är tillslutet, och en gammal barsk hushållerska regerar enväldigt i den boning, der myladys klara och mnsikaliska skratt fordom ljöd. Ett dok hänger framför det pre-raphaclistiska porträttet, och det blåa stoft, som är artisternas fasa, samlar sig på taflorna af Wouvermann, Poussin, Cuyp och Tinloretti. Slottet förevisas ofta för frågvisa främlingar, churu baroneten icke vet af det, och många framställa frågor rörande den vackra blonda qvinnan, som dog utrikes. Sir Michael ämnar icke återvända till sin forna bostad, der han drömde en kort dröm om möjlig lycka. Han kom