I strid häremot har det junkerlig ga reus siska herrehuset med alla rösterna mot en antagit ett förtrornderotum till regeringen för dess politik i polska frågan. Under diskussionen häröfver riktades hättiga utfall mot deputerade kammaren och Frankrike. Man kan häraf sluta till, att den preussiska aristokratien är 1 den största ängslan för en inre omhvältning och ett franskt angrepp, tvenne händelser som båda skulle vara lika förderfliga för dess ännu bestående feodala makt. I Frenkrike rycka valen alltmera uppmärksamheten till sig. Man väntar snart utgitvandet af en valproklamation af kejsaren, och man finner stöd för denna åsigt i hoforganen Frances milda och vänliga uppträdande nu mot oppositionen, särskildt mot den bekante Odilon Barrotis kandidatur, samt bladets sormliga uppmaning till kejsaren, att grunda ett representationssystem på en basis, lika bred som nationen sjelf: det der är i öfrigt fullkomligt en idåe napoläonienne. Deremot har inrikesministern Persigny i Moniteur låtit införa ett bref till Seineprefekten UIAnssman mot Thiers kandidatur. Thiers betecknas deri som förkämpen för kejsarens förklarade fiender och representanten