Göteborgsposten – 26 maj 1863, sida 1

tåg i de otrognes länder — kom han ätven till sin mäktige vasall vicekonungen af Egxpten, hvilken mottog honom med all möjlig orientalisk prakt och yppighot samt lät honom och sviten lefva som om hvar dag vore den siste. Men om Ismail Pascha både i ordets egentliga och dess oegentliga mening icke sparade på konfekten, så öfverhopade sultanen sin urtiga värd med komplimanger och de mest betydande damerna i hans harem med dråpliga presenter, samt utbad sig vid afresan att vicekonungen skulle sända honom några af sina hofarkitekter, vägoch vattenbyggnadsofsicerare, chefer för sundhets-och snygghetspolisen m. fl. för ett respektabelt samhälle vigtiga personligheter, som skulle göra Konstantinopel till en lika komfortabel och europamessig stad som Kairo. Så till vida var allt godt och väl och de begge orientaliska potentaterna skildes under de mest rörande vänskapsbetygelser och msesidiga tillönskningar af både möjlig och omöjlig sällhet i denna verlden och den tillkommande. Men knappt var storherren åter hemma, förrän det visade sig att den höge turisten ej under sin resa i Egypti land med ovilkorlig tillfredsställelse betraktat alla de otrogne frankernas af vicekonungen gynnade förehafvanden derstädes, utan att han tvärtom såsom landets allrahögsta ehuru bortglömda auktoritet såg sig tvungen att rätta sitt veto mot de menniskans naturliga rättigheter, turkiska rikets integritet och verldshandelns srihet kränkande öfrerenskommelsor, som hr de Lesseps asslutat med hans egenmäktige vasall. bet hade nemligen befunnits att Ismail Pascha i strid mot ett ej längesedan utfirdadt dekret låtit hr Lesseps, 1 v. s. Frankrike, öfvertala sig alt med våld drifva sestiotusen egypliska medborgare till kanalarbetet, att han till kompaniet afstått de distrikter, hvarigenom kanalen skulle passera och i och med detsamma ett halft dussin egyptiska städer, och alt han ej stipnlerat kanalens neutralitet. Deune moderne Pharao hade troligen ej tagit sin legitime öfverherre med i kalkylen, utan trott att denne, likt Abdul Medschid, skulle föredraga andra brokiga nöjen, som stå de trognes beherrskare till buds framför det att trakassera sina lydfurstar i deras tvetydiga transaktioner med europeiska makter. Möjligen har också de storherrliga ögonen öppnats af Frankrikes intime vän och allierade, det trolösa Albion. Vare härmed huru som helst, så har sultanen uppträdt som filantrop och liberal emot Napoleon III och i en diplomatisk depesch opponerat sig mot ett system, som visserligen följts af en lång rad af faraoner under den ålder man kallar Egyptens gyllene, hvarom ock pyramiderna skola bära vittne så länge jorden i nuvarande form kretsar kring solen, men som strider mot den grad af upplysning och aktning för de menskliga rättigheterna, hvartill den turkiske suveränen kommit, om det än ötverensstämmer med den herrskares åsigter, som yfves af att kallas den allrakristligaste och att stå i spetsen för verldens mest civiliserade nation. Vidare protesterar den djertve Abdul Aziz mot alträdandet af territorierna invid kanalen såsom en kränkning i turkiska rikets integritet, oväntad, emedan den sker till förmån för en allierad, som för icke längesedan i en traktat förbundet sig att uppehålla denna, äfvensom mot idcen att göra suezska kanalen till en trunsk kanal. Hvad skall Napoleon säga? Derpå kan framtiden svara, men icke b. P.