Göteborgsposten – 23 maj 1863, sida 1

Veckokrönika. Senaste veckan har för Göteborg varit en ovanlig och framstående. Det lugna och verksamma lifvet har på ett angenämt sätt blifvit stördt och afbrutet för ett par dagar af det betydelsefulla möte, som här hållits. Från våra grannländer samt från olika trakter af Sverige hade hit samlat sig kunskapsrika och praktiska män för att söka lösa en del af de stora skandinaviska frågor, som så länge stått på dagordningen, och hvilka för hvarje dag med alltmera oafvislig makt kräfde en sådan lösning. I broderlig endrägt, utan bitterhet samt öppet och redligt har man påpekat de orimligheter, hvilka i någotdera landet hindra samfärdseln mellan de tre rikena, vare sig i kommersielt eller intellektuelt afseende, och villigt har man gjort eftergifter för att icke för en småsaks skull uppoffra det stora hela, enheten och öfverensstämmelsen. Vi bafva förut haft många skandinaviska möten, studentmöten och naturforskaremöten; men intet af dessa torde i betydelse, i resultatens praktiska vigt kunna mäta sig med detta Hvad som, förutom resultaternas praktiska vigt, gjorde detta möte till ett af de angenämaste, var den rena skandinaviska färg som det sramtedde. Man såg tydligen, att ynglingadrömmen om de 3 rikenas fasta anslutande till hvarandra för vinnande af ömsesidig utveckling och styrka, är på den bästa väg att blifva en verklighet, och en främmande åskådare eller åhörare skulle knappast kunnat tro att det var tre olika nationer, som här lade råd om gemensamma angelägenheter, han skulle snarare trott att det vore ombud från skilda orter af ett enda land. Nu är det åter samma lif som förut. Lika hastigt och samtidigt som deltagarne i mötet här samlade sig, lika hastigt skingrade de sig äfven. Det var blott en tillsällig krusning på ytan af vårt stilla hvardagslif, en liten vindstöt, som dock genom dess verkningar länge skall qvarlefva i minnet. Vi skulle haft en liten solförmörkelse i söndags, men i anseende till mellankomna hinder blef det ej någon förevisning utaf. Dessa hinder bestodo af moln, hvilka så envist och afundsjukt dolde solen, att hon ej på hela eftermiddagen fick framblicka. Denna omtanka för, att någon skugga ej måtte falla på solen, beröfvade oss dock det alltid intressanta skådespelet. Vi få hoppas på bättre tur vid den stora månförmörkelse, som om några dagar, nemligen d. 1 Juni, inträffar. Den blir total och börjar kl. ungefär 52:11 på aftonen. Trädgårdsföreningen börjar nu kläda sig i sin grannaste drägt och blir äfven, i samma mån som grönskan tilltager, den angenämaste promenadplatsen. Den i fjol uppbyggda volieren har nu blifvit rikligen försedd med