Göteborg d 23 Maj 1863. Finland. Hvad vi genast efter erhållen kunskap om prof. Snellmans utnämning till senator förutspådde, har redan inträffat. Vi hade verkligen icke väntat, att den brytning, som nu redan börjat hos vårt systerland, skulle så fort inträffa. En hvar trodde väl att hr Snellman skulle på ett finare sätt söka att leda en opinion, hvilken egentligen icke var emot honom, såframt han velat vara ärlig finne. Han har dock icke gjort det, och — vi tacka honom derför. Det är alltid en tillfredsställelse att se, det en nation kan uppskatta sin situation och icke vill blind vis häagifva sig åt den förste bäste riddare, som ensidigt sätter dess namn på sin sköld, men bakom viziren döljer ett falskt anlete. Såvidt vi af underrättel serna från Finland kunna döma, nalkas man der alltmera en stor kritisk brytning, hvilken den nyutnämnde senatorn Snellman i hög grad påskyndat. Vi veta af en korrespondens från Finland, att en uppmaning utgått från Petersburg till universitetskonsistoriet i Helsingfors, att afgifva en lojalitetsadress till kejsaren. Betydelsen utaf en dylik är i och för sig ringa, men kejsar Alexander, som ännu icke lärt sig att rätt uppfatta sin belägenhet, tillskrifver sådana en stor vigt. Förmodligen är det hans afsigt, att med dessa papper i hand framträda inför hela Europa och säga: J begären kongress för Polen; Polen är ett otacksamt land och uppröres af främmande revolutionära agenter, men inom alla de öfriga ryska provinserna, der vår regering handlat fritt och af egen kraft, är man nöjd med oss — och se här de förtroendefulla lojalitetsadresserna ! Medgifvas måste att dylika aktstycken skulle kunna säga något till en början inom makternas kongress; men hvad betydelse ha de i sjelfva verkligheten? Finland gifver oss bästa intyget derå. Man har der sökt inom universitetet åstadkomma en adress, och det är enligt alla möjliga grunder sannolikt, att en sådan skall komma till stånd, men de förutgående starka diskussionerna och resolutionerna deremot hafva redan tillräkligt upplyst Europa om, huru en sådan adress kan komma till stånd. Dermed har Ryssland äfven bundit ris åt sin egen rygg; ty hvad är naturligare, än att en hvar skall betvifla dessa adresser? Den finska studentkåren har redan tagit ett betydelsefult steg häri, samt, på det mest bestämda sätt dementerat nämnda adress, hvilken den, vara sig att adressen blir antagen eller icke, kommer att ansluta sig till. Vi, som känna betydelsen af hvad Helsingfors universitet formår uträtta, då det gäller en allmän opinionsyttring. vi kunna ej annat än högt uttala vår tillfredsställelse med de mått och steg, som universitetets ungdom tagit. Det skrifves nemligen från Helsingfors, att studentkåren samlats och beslutat, det hvarje fakultet skulle hos lärarne derinom göra anhållan, att den föreslagna adressen ej skulle komma till stånd. Enligt detta beslut hafva för hvarje fakultet särskildt utsedda deputerade uppvaktat professorerna inom de resp. fakulteterna, samt sökt förmå dem att afstå från förtroendeadressen, genom att försäkra dem