Göteborgsposten – 21 maj 1863, sida 1

Article Image
rycka denna, men äfven penningen är en handelsvara och talaren föreslog derföre att mötet måtte utala en önskan om räntans fullkomliga frigörande. Skulle någon anse inskränkning i räntans frihet nödvändig, anhöll talaren att få bemöta de invänningar som möjligen kunde g På Ordförandens förfrågan till ledamöterna angående denna hemställan, besvarades den enhälligt med nej. Kammarråd Christensen beskref de svårigheter, som i Sverige resa sig mot fremlingar för förvärfvande af jordegendom. Tal. hade erfarit att svenska lagutskottet åsyftar att söka få de skiljaktigheter häfna, som finnas emellan svenska lagstiftningen och den dansk-norska rörande egendoms öfverlåtande och pantende och menar att samtliga mötet är enigt att uttrycka sin glädje häröfver. Sverige har intresse af en dan förändring, då derigenom mera penningar såväl genom köp som lån skulle komma att inflyta i landet. Grefve Sparre meddelade utt de hufvudsakligaste svårigheter, som i denna fråga förefunnits redan blifvit häfna. En af dessa var myndlings företrädesrätt till första inteckningen i förmyndarens egendom. Vilkoret för borttagande af denna företrädesrätt var att på annat sätt bereda myndling säkerhet. Man hade ej velat lägga förmyndarerätten i domaremaktens händer, men nu har denna rätt lemnats till kommunalstyrelserna, hvilket först kunnat ske, när sådane bildats; äfven i andra afseenden har man vidtagit åtgärder att för främlingar lätta förvärfvandet af jordegendom i Sverige och hoppades tal. att renlsäkerheten derigenom ingalunda komme att lida. Hr Brodtkorb yttrade sig angående de svärigheter man har i Norge att komma i kännedom af den svenska litteraturens alster. Såsom bevis de anförde tal. att han i Oktober från Sverige begärt Geijers arbeten och att dessa först i April följande året kommit honom till handa. Talaren uppmanade derföre mötet att söka undanrödja hindren för den ömsesidiga spridningen af litteraturens alster. Grefve Sparre ansåg felet ej helt och hållet li ga hos bokhandlarne utan åtminstone till lika stor del hos den läsande allmänheten; ty om denna köper, säljer nog bokhandlaren. Lättade kommunikationer komma säkerligen att medföra ökad bokspridning. Not. Ljungberg ansag hufvudselet ligga i felande kommunikationer. Det finnes ringa köplust i Sverige för norska och danska arbeten. Han önskade att för spridande af kännedom om brödrarikenas litteratur, hrr publicister skulle i sina resp. tidningaa egna mera uppmärksamhet u den nma och t. ex. en gäng i månaden meddela åtminstone förteckning öfver de nyaste litterära alstren i grannrikena. Baron Hamilton begärde ordet, mindre för bokhandeln än för rättigheten att trycka och införa böcker från de 3:ne länderna. I händelse svenska böcker trycktes i Danmark vore de belaggda med hög införseltull i Sverige. Onskade att mötet skulle förena sig i den önskan att regeringarne i de tre länderna måtte upp av allt band i detta afseende på litteraturens alster. Redaktör Ploug ansåg i likhet med not. Ljungberg att felet ligger i de dåliga kommunikationerna, särdeles under vintern. Man kan i Danmark lättare få en fransysk eller tysk bok än en svensk. I Danmark har man åtminstone gjort en början till ett närmande. I Köpenhamn finnes åtminstone en skandinavisk bokhandel. Afven öfverenskommelse om upptagandet i de resp. ländernas tidningar af gemensamma annonser kan anses såsom början till ett i mande. Mag. Hedlund faun felet till stor del ligga hos skriftställarne och ej hos publiken. Om de förra producerade mera värderika arbeten skulle det nog finnas köpare. Inom vår litteratur spelar öfversättningar f. n. en hufvudroll och dessa läser t. ex. en dansk hellre på sitt modersmål än på svenska. Det vore en lycka om en gemensam skandinavisk litteratur kunde bildas, — emedan derigenom en större krets af läsare kunde vinnas. Genom ett systematiskt distributionssystem, sådant som i Tyskland, skulle äfven en större spridning åstadkommas. Ansåg ej att mötet borde uttala någon resolution i denna fråga, då en förändring i detta fall endast småningom kunde ske. Instämde med hr Ploug. Lekt. Blomstrand. Alla hinder borde undanrodsom lågo i vägen för bildandet af en skandinavisk litteratur. Om de olika skandinaviska språken ej egentligen utgjorde föremål för studium borde de dock ej helt och hållet förbises vid undervisningen. Genom närmande i detta hänseende skulle ej allenast ett större utan äfven ett rikare språk vinnas. Mag. Sohlman. Publicisterna kunna med skäl skjuta ifrån sig den dem påbördade beskyllningen på bokhandeln. Om dessa sträfvade efter gemensamhet skulle den äfven ernå Förhållandet blir afhjelpt då kommunikationerne lättas, men ett väsentligt hinder för en större spridning återstår ännu, neml. de danska och norska böckernas dyrhet, och ansåg tal. att ett lystringsord i detta hänseende ej vore bortkastadt. A. .333 sIf;: ?ka

21 maj 1863, sida 1

Thumbnail