Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 2

t com Uden lramskridit till bortåt 2 e. m. beslöts på ordförandens hemställan att denna trägas öfverläggande skulle uppskjutas till fölJande dagen. Ett särskildt utskotts nedsätstande beslöts för att uppsätta redaktionsförslag till de resolutioner, som under diskussionen föreslagits. Till medlemmar af detta utskott valdes: hrr landshöfdingarne Sparre och Bennich, kand. Ploug, borgmästare Larsen, lektor Daa och fullmäkt. Tweten. Allmänna mötet. Det allmänna mötet, som tog sin början kl. 2 e. m., inleddes med val af ledamöter till den föreslagna komitän för bestämmandet om och på hvad sätt kontinuitet skulle kunna åstadkommas för möten af detta slag, så att en fortsatt verksamhet i samma riktning måtte komma att ega rum, och utsågos af församlingen, på förslag af ordföranden, landshösding Fåhrzeus, härtill följande personer: För Sverige : Generalmajor D. G. Bildt och grosshandl. P. Murcn. För Danmark: Konsul A. Hage och Redaktör OC. Ploug. För Norge: Lektor H. Christie och Skeppsred. M. Petersen. Härefter uppträdde prosess. Berlin och redogjorde för första sektionens verksamhet under förmiddagen, hvilken omfattat frågan N:o 2 om gemensamhet i mått och vigt, samt de resolutioner hvilka af nämnde sektion faststäldts. Dessa resolutioner återfinnas här ofvan i referatet om första sektionens arbeten under förmiddagen. Ordförande hemstiällde huruvida beslut borde fattas för hvarje punkt särskildt, samt om någon dessförinnan hade något yttrande att i allmänhet afgifva. Grosshandl. Wallenberg begärde ordet och yttrade, att referenten på ett särdeles nöjaktigt sätt redogjort för sektionens förhandlingar, men trodde dock det åtskilligt vore att tillägga i fråga om det af prof. Hansten ingifna skriftliga anförande, hvilket ginge ut på att visa, att det norska systemet vore lika vetenskapligt som det franska. Tal. ansåg att man borde göra ömsesiga uppoffringar och ej fästa sig vid hvad man har förut. Det vore lättare att antaga ett gemensamt helt än att öfverflytta ett system på ett af de andra rikenas. Då striden år 18354 pågick om införandet af antingen metersystemet eller decimalsystemet, yttrade konung Oscar, sedan det senare systemet segrat, att det varit bättre om vi tagit steget ut på en gång och infört metersystemet som lättare antagligt för de båda brödrafolken. I fråga om de jemkningsförslag som ifrågakommit, ansåg talaren, att då man ej här kunde stifta lagar borde man, för att besluten skola få nödig kraft, ställa sig på idcel grund; man borde söka vinna de bästa möjliga resultater utan afseende på de svårigheter som kunde uppstå Yrkade bifall till sektionens beslut. Ordföranden hemställde till mötet huruvida bifall lemnades till afdelningens förslag, hvilken fråga med ett kraftigt ja besvarades, och var frågans behandling härmed afslutad. Kapten A. W. Edelsvärd önskade ett tillmötesgående från brödraländernas sida. En förändring vore mest önskvärd för Sverige, som dock gjorde den största uppoffringen härvidlag. En förändring hade nyss försiggått i Sverige, men just derföre ansåg talaren att det nu föreslagna systemet så fort som möjligt borde införas, innan den förut nämnda förändringen hunnit tränga för djupt in bland den stora massan. Härefter öfvergick man till behandlingen af andra sektionens beredning af postoch telegraffrågorna. — Baron II. Hamilton redogjorde för de motiver som legat till grund för sektionens beslut, och hänvisa vi till det referat härom som på annat ställe i tidningen återfinnes. Sedan baron Hamilton slutat sitt uppdrag, uppstod en kort diskussion, förd af hrr Hamilton, Wallenberg, postinspecktör Petersen och expeditionachef. Kjerulf, hvilken dock grundade sig å några smärre, å ömse sidor begångna misstag, hvilken diskussion dock ej föranledde till något resultat, och antogos på ordföraudens förslag de af sektionen framställda 5 punkter (se ofvan) af mötet. Ordföranden upplyste härefter att de al konsul Hage i går väckta bemedlingsförslag om ömsesidigt emottagande af de särskilda ländernas såväl sedelsom fvermynt i de allmänna kassorna blifvit till vederbörlig sektion remitteradt, men ej befunnits vara al natur att kunna för närvarande föranleda till något beslut, och hemställde ordföranden huruvida detta af mötet godkändes, hvilket med ja besvarades. Ordföranden anmälde nu att den till en särskild komites beredning öfverlemnade frågan angående skandinaviska industriutställningar blifvit behandlad. och anmodade m: Sohlman. som blifvit utsedd till referent för ifrågavarande komite, att närmare redogöra för densammas verksamhet. Mag. Sohlman vttrade. att han med stort nöje kunde vitsorda att frågan omfattats med varmt intresse i alla tre de skandinaviska länderna. Danska Industri-föreningen hade länge varit betänkt på att föranstalta en exposition, men då fråga derom uppstått hade man ansett att endast en skandinavisk sådan borde ifrågakomma. Då emellertid medel fö rande saknades och lämplig plats för en expositionsbyggnad ej kunde anskaffas i Köpenhamn, hade man med nöje erfarit att frågan blifvit väckt äfven i Sverige. Tal. nämnde att man har Danmark att tacka för att första steget i denna riktning tagits. Ar 1844 aflåt Industriföreningen i Köpenhamn en ifvelse till Undustri-föreningen i Stockholm om Aå gabringandet dels af gemensamhet emellan föreningarne, dels af periodiskt återkommande expositioner i de trenne skandinaviska rikenas hufvudstäder. Intet resultat hade då vunnits, alldenstund Industriföreningen i Stockholm lefde med litet lif; svaret från Sverige var visserligen ej nekande, men dock i det närmaste afböjande. Saken har sedan dess legat nere, men fröet har ej derföre förlorat sin grobarhet. Då det nu tyckes ha blifvit en vårens tid för andra ideer, torde den i frågavarande äfven skjuta upp och blomstr Tiden vore nu inne att emottaga den hand som för 20 år sedan rär 2