rande för att fästa uppmärksamhet vid svårigheterna i näringsförhållandena, länderna emellan, samt att dessa ytterst bero på infödsrätten, hvars upphäfvande är ett sådant sine qua non, att dessförutom ingen förändring i näringsförhållandena kan åstadkommas. Kand. Philipsson påminte att engelsmän utan att behöfva naturaliseras här tillåtas idka handel. Grossh. Murän. I denna fråga vore ej värat att ar sig vid något särskildt yrke, för hvilket infodingst vore al nöden, utan man borde tänka på hela det öfrina näringslifvet som ej är underkastadt detta vilkor. Föreslog i den händelse dessa frågor ej i sammanhang kunde behandlas deras åtskiljande. Grefve Sparre visste ej huru detta skulle ske. Skulle den äskade infödingsrätten ernås borde det ske utan inskränkning. En af Lektor Daa framkastad proposition att vid behandlandet af näringsfriheten äfven den litterära näringsfriheten borde tagas i betraktande och inneslutas i densamma. blef derefter föremål för en liflig diskussion, Ordf. ansåg denna fråga ej falla inom sferen af ett nationalekonomiskt möte, men sedan lekt. Blomstrand m. fl. understödt densamma, segrade lektor Daas asigt och kommer den att bli föremål för allmän diskussion. Som tiden framskridit till bortåt 2 e. m. beslöts på ordförandens hemställan att denna frågas ösverläggande skulle uppskjutas till fölJande dagen. Ett särskildt utskotts nedsättande beslöts för att uppsätta redaktionsförslag till de resolutioner, som under diskussionen föreslagits. Till medlemmar af detta utskott valdes: hrr landshöfdingarne Sparre och Bennich, kand. Ploug, borgmästare Larsen, lektor Daa och fullmäkt. Tweten.