Göteborgsposten – 19 maj 1863, sida 1

ska ländernas mynt i afseende å utmynt ningen af er mark kölnervigt sinsilfver. Professor spenzon-Buchwald uttalade å egna och sina landsmäns (Norrmännens) vägnar, att, när mar öfvergår från ett system till ett annat, man borde väl Ja ett, som har utsigt att sta vid sig. Man borde ej nv besluta sig att göra den lilla förändringen i afseende å specien, endast för att derigenom närma sig Tysk. land; man hade utan tvifvel andra för varuutbyte vigtigare länder att komma i öfverensstämmelse med Den normal man väljer måste dock vara sådan, at man kan kontrollera densamma; den får ej vara godtycklig. Bäst vore att genast bestämma sig för et myntsystem, hvilket har utsigt för sig att hela Europ: så småningom skall ansluta sig till detsamma. Be: slutade man sadant. behöfde man ej genast derför tilllämpa dot. Att behålla vår specie vore en orimlig het, då vi göra ständiga förluster på densamma. Vid kongressen i London hade man visserligen uttalat sig för en myntenhet i guld, men en sådan skulle troligen ej kunna allmänt tillämpas. Det vore derföre bäst att i enlighet med hr Wallenbergs förslag, bestämma en viss i grammer uttryckt vigt, hvilken kunde kontrolleras. Toge man till enhet en viss del af kilogrammen med !;0 legering, så kunde man sedan bestämma sig för densammas indelning. Hvad denna anginge ansåg talaren ej den norska skillingen vara för stor såsom lägsta parten, hvaremot den franska centimetern vore som sådan för liten. Grosshandl. Björnbeck ansåg det vara af stor vigt att Sverige, Norge och Danmark så snart som möjligt finge ett gemensamt mynt. En reform borde ega rum, men man hade dervid att tillse att densamma ej blefve så stor, att några förvecklingar derigenom uppkomma. Lektor Christie sökte visa, att Londonerkongressen ledt till det resultat, att äfven England med snaraste torde antaga det franska metersymet. Skola de skandinaviska rikena vidta någon förändring, bör den göras i riktning mot franska systemet och taga francen till enhet, Man kunde sedan utmynta den i 10, 15 eller 20-delar, hvarigenom åtminstone den norska skillingen skulle till valören bibehållas. ILexPeditionschefsen Hjerulf instämde med sina landsmän deruti, att om man skall, och detta bör man, göra en förändring, man må taga steget fullt ut och ansluta sig till ett allmänt europeiskt myntsystem och a borde dervid följa den internationela kongressens antagande om införandet al franska systemet. I England förberedes en öfve ng derigenom att i skolorna g inläres det franska systemet. Da de praktiska engelsmännen salunda rusta sig till att ofvergadtill franska systemet, böra älven vi antaga dletsamma, steget bör fullt ut och på en gang. Speciens förändring vore mycket vadlig. Protessor Boeck ansag äfven att man genast borde antaga ett grundligt nytt system. lett norskt ordspråk vore i detta fall godt att tillämpa, neml. Det er meget beder at hoppe ind i det, end at krybe i det-. Frih. Wrede skulle med glädje vilja öfverlefve den period, då hela verlden hade ett gemensamt mynt; men hyste dock betänkligheter mot att sådant någonsin skulle kunna komma till stand. Öfverga de öf riga nationerna till ett gemensamt system, då I följa med, men ej, såsom hr Wallenberg föreslagit, bilda oss ett eget mynt, hvilket ingen annan nation torde hafva lust att acceptera. Skola vi öfverga, latom oss da sluta oss till den stora allmänna asigten. Talaren bemötte derefter såväl hvad som yttrats i afende a kontrollen af myntvigten vid speciers fö ändring som det besynnerliga bråket vid koppartillsatsens uträkning. IIr Wallenberg framhöll ytterligare, att förändringarne i myntväsendet i alla länder gått ut på att få en gemensam mynt-enhet och räkne-enhet. Man borde dock ej kasta decimalsystemet öfver bord. Om vi behålla specien så blir den närmaste räkne-enheten 140 af densamma, och då är man genast ifrån decimalsystemet. Gör man en förändring, bör man göra den så, att hvarken barn eller barnabarn behöfva att bekymra sig om öfverläggningar i samma ämne. För att diskussionen desto förr skulle komma till ett resultat framlemnade talaren följande förslag till resolution. Att mötet, under förutsättning af att gramvigten blir antagen, må förklara, att den nya myntenheten bör bestå af ett visst antal grammer finsilfver, legeradt med !,, af vigten. dock så. att ett myntstycke som representerar den nya myntenheten, skall v ett visst bestämdt antal hela grammer. Häruti förenade sig åtskilliga af mötets ledamöter; men sedan hr Koch och hufvudsakligast hr Kjerulf påyrkat, att steget måtte tagas fullt ut, så att man rätt uttryckte hvad man egentligen åsyftade, nemligen anslutande till det frans metersystemet, afgaf den Sistnämnde ett resolutionsförslag. hvilket efter några jemkningar i afseende å formuleringen blef sektionens enhälliga beslut, och var af följande lydelse: Myntoch räkne-euheten bestämmes, i likhet med en francs, till en vigt af 5 grammer, deraf 410 fint silfver. Den för sektionen bestämda tiden var nu tilländalupen, hvarföre förhandlingarne afslutades. Andra Sektionen. Sedan sektionen sammanträdt i de för densamma anvisade rummen, uts ss ordförande friherre H. Hamilton och till sekreterare reseinspektör Petersen. Då söredragningslista ej blifvit uppgjord, uppmanade hr ordföranden de på denna sektion högst fåÄ medlemmarne att sjelfva framställa diskussionsämnen. Kammarherre Ch. Jessen framhöll tillfölje häraf önskligheten af ett likformigt postporto för de skandinaviska länderna. Han ansåg att lämpligast vor om för Sva , on AnRh NA.AA A