som kanonmat, och ville derföre endast ingå i blandade regementen; men såsom bekan nedlåter den hvite mannen sig icke till at stå i samma led med den svarte och tilloch med de fyra mulattregementena i Louisian: tåla ej någon neger ibland sig. Den befria de negerns lott är i allmänhet beklagans värd, och sjukdomar af alla slag decimera dem starkt. Ållt tal om negrernas emancipation förblir ett skändligt hyckleri, så länge de fria staterna ej tåla negrernas jemnlikhet med dem. I Illinois, Lincolns hemort, ligga ännu millioner tunnland jord ouppodlad, mer borgarena i denna stat hafva icke så mycke: menskliga känslor, att de vilja ge de arm: svarta ett hem. Nevw-Nork Times säger rent ut att redan skuggan af en svart man försätter hvarje hvit i Illinois i konvulsioner liksom på en galen hund nosen fradgas, då han får se vatten. Hvad finanserna angär, är statsbankrutten oundviklig, menar hr Clark. Klingande mynt finnes alldeles icke mera i cirkulation; alla kontanta penningar äro undangömda och nedgräsda, guld kräfver hög premie. Unionen är redan öfversvämmad af statspapper, och ytterligare skall för ej mindre än 1,367 millioner dollars nytt pappersmynt utgifvas, deraf 850 millioner med tvångskurs. Det kan ej annat än leda till den förfärligaste bankrutt. Penningens värde är redan nedtryckt till ett mi nimum. I de stora städerna, isynnerhet i New-York, lefva alla i lyx, man köper gyldene smycken, diamanter, jordegendomar med papperssedlar till dubbla och tredubbla priset, man vill åtminstone ha någonting solidt, ty en hvar anar den annalkande stormen. I skatter (indirekta?) utkrätver unionen mer in 250 millioner dollars, och det af en befolkning, som ej är mycket större än t. ex. Preussens. Dertill komma ytterligare skatterna för de enskilda staterna, utgilterna för counties och kommuner, och de höga priserna tillfölje af den med nära 80 procent stegrade valutan. I sanning, en mindre glädjande tafla. AAm —