Göteborgsposten – 9 maj 1863, sida 1

värmegraden öfver 12 å 14. Under sådana förhållanden kan ej vegetationen framgå med stora steg; man kan snarare säga, att den kryper fram. På senasto åtta dagarne hafva ej träden, oaktadt nederbörden varit ganska ymnig, medhunnit ens så mycket af sin vårwilett, som eljest efter ett varmt vårregn några timmar bruka åstadkomma. De ur knopparne till hälften utvecklade bladen tyckas se sig omkring med skygga blickar och med samma ängsliga min, som den, hvilken i ett oeldadt rum skall lemna sin varma säng. Det är dock endast de träd, hvilka äro nog lyckliga att stå i djup och god jord samti något skydd, hvilka kommit så långt; andra mera vanlottade, såsom t. ex. de i s. k. Brunnsparken, hafva ännu föga eller ingen aning om att vår står ung. Åts killiga tecken tyda dock på, att vi med snaraste hafva att vänta oss vår på fullt allvar, och bland dem är den snabbvingande sv: dans ankomst det bäs Dessutom har man redan å sisktorget börjat varsna räkor, makril och horngäddor, ehuru ännu i endast små qvantiteter, hvarjemte ostronen redan äro på retur. Detta senare gäller dock ej för alla slag deraf, ty äfven bland dessa eftersökta och aptitliga djur, de få som lefvande ätas af det stora rofdjuret menniskan, synes en viss nationalitet göra sig gällande. Under det sålunda här annonseras om upphörandet af tillförseln från Danmark af dess ostron, hvilka redan något börjat vissna, så bibehålla de härdade svenska Kosterostronen ännu sin nordiska triskhet och sitt goda hull.