Göteborgsposten – 9 maj 1863, sida 1

görande, som den eljest brukar, ty ännu hafvvi mycket att fordra i afseende på droskornas skötande. Först och främst måste man förvåna sig öfver att droskorna om mornarne — och detta skäligen sent, ty de synas aldrig förr än kl. efter 8 —utköras på stationerna med gårdagens smuts ännu på sig, Låt vara att man hemma i anseende till vattenbrist ej är i tillfälle att putsa dem, men den lättaste tillgång å vatten finnes dock vid stationerna, och det vill synas som det borde vara drosk-kuskens största angelägenhet, att hålla sin droska snygg, istillet för att stå och lata sig vid densamma Dervid bör han ej heller förgäta att genom borstning hålla droskan proper äfven invändigt. Arbetet är så ringa, men renderar så mycket; ty sådana som droskorna nu oftast äro utstyrda, äro de allt annat än inbjudande. — Att hästarnes ben förderfvas genom det oupphörliga ståendet och stampandet å stenläggningen, är naturligtvis egarnes ensak, men de borde dock kunna se sig sjelfva tillgodo genom att kasta en halm-matta eller dylikt under kreaturens framfötter. Det är utan tvifvel droskinrättningen som kallat till lif ett annat åkareföretag, hvilket äfven synes vara på sin plats och derföre torde komma att gå bra, nemligen den nya omnibusen, som hvarje timma går mellan slussen och nya begrafningsplatsen och i hvilken man fortskaffas denna långa väg för 25 öre. För invånarne på Stampen har derigenom äfven blifvit beredt ett lätt tillfälle att få åka till eller från staden. Omnibusen är pry dlig, men har en ej riktigt beqväm uppgång. Säväl denna som älven formen å vagnen förekommer betraktaren så bekant, och då man närmare granskar, upptäcker man, att det är den gamla brunnsvurst, som begagnades då Brunnsparken ännu gjorde skäl för sitt namn. Han är således gammal, denna omnibus, men så går han också oupphörligt mot grafven, som är vår största omnibus. Sedan han begagnades för att uppskaka vatten fyllda sjukling ar har han blifvit åtskilligt förändrad och uppsnyggad, men så har också hans gamla stallkamrat brunnsparken fått sig en modernare om ock något obeqvämare drägt. Tiderna förändra sig, intet är nytt, det ar blott det gamla, som uppträder under nya former. Den nya musikpaviljongen i Trädgårdsföreningen växer så småningom uppåt. De 12 jernpelare, som skola uppbära taket, äro redan framförda till platsen, och deras vackra former lofva godt för paviljongens blifvande utseende, på samma gång arbetet hedrar Ericsbergs gjuteri, hvaritrån det utgått.