Göteborgsposten – 8 maj 1863, sida 1

EEE — — ——— — — ———— —— — —— 7122 smutsen och arbeta af alla sina krafter i det hopp att f rida, när de arbetat ut. Jag har minsann fätt lära hvad de är att ha nägot att göra sedan den tiden, och så skulle ja på köpet bli kär och instämma i den tragiska kör, som all tid sjunger med min ömkliga sulkan och jämmer. Clara Tal boys! Clara Talboys! Döljer sig bakom dina bruna ögon allvarliga glans ett medlidsamt lvende? Hvad skulle du säg: om jag sade dig att jag älskade dig lika allvarligt och upp riktigt som jag sörjt din bror? — att mitt lifs nya kraf och den plan, som uppvuxit ur min vänskap för den mörda de mannen, blir starkare genom ditt inflytande och förändra mig så att jag icke känner igen mig? Hvad skulle hon svara. Det är omöjligt att veta. Ifall han tyckte om mitt hår: färg eller min röst, skulle hon kanske lyssna till mig. Mer skulle hon vara mera böjd att lyssna till mig, derföre at min kärlek till henne är ren och sann, derföre att jag skulle vara ständaktig, ärlig och trogen mot henne? Nej! Dyliks ting kunde ingifva henne medlidande med mig, men de skule icke kunna inverka mera på henne. Om en flicka med fräk. nar och hvita ögonhår tillbad mig, skulle jag finna hennbesvärlig, men om det föll Clara Talboys in att trampa på mig, skulle jag tycka att hon gjorde mig en ära. Jag hop. pas att den stackars lilla Alicia stöter på någon ljushärig engelsman på sina resor. Jag hoppas — Hans tankar förirrade sig i ett plågsamt kaos. Hun kunde ban hoppas något eller tänka något, medan föreställ. ningen om hans väns obegrafna lik förföljde honom som et rysligt spöke? Han erinrade sig en berättelse — en fanta stisk, ryslig men högst intressant berättelse, som en treflig