Göteborgsposten – 6 maj 1863, sida 1

hvari föreställningar om saker, som aldrig funnits och aldrig skola finnas, äro förvarade och vaktade af någon bister trollkarl, som blott då och då vrider om nyckeln oh öppnar dörren till skattkammaren litet för att bereda menskligheten en stunds nöje. Men drömmen flydde, säger jag, och den dystra verklighetens tunga börda föll åter på Roberts skuldror. Hvad har Marks att säga mig, tänkte advokaten. Han är kanske rädd för att dö utan att ha biktat sig. Han vill säga hvad jag redan vet — historien om myladys brott. Jag visste att han hade reda på hemligheten. Jag var öfvertygad derom redan den qväll, då jag såg honom för första gången. Han kände hemligheten och lät betala sig för dess bevarande. (Forts.)