Göteborgsposten – 4 maj 1863, sida 1

misshagliga stamförvandterna i den amerikanska norden. krigstrumpeten ljuder högt genom pressen och mötena; lyckligtvis är regeringen nog klok och rättänkande att lägga kapson på den martialiska stämningen. Jonathan å sin sida, som länge med glödande harm sett engelska spekulanter spela under täcke med slalstaterna, vill ej höra talas om de upptångade fartygens utlemnande, och vi ha en ny upplaga af Trent-affären i om möjligt större dimensioner att kannstöpa ötver. Det tyckes vara Englands öde att på ett eller annat håll provoceras till krig just nu, då det hoppades tå börja den eviga sredens millennium. Den polska frågan utvecklar sig i en riktning, som tyckes kräfva att England tar den om hand på allvar, och jag inser icke att sjelfva hrr Cobden och Bright skulle om de voro vid statsrodret, kunna låta Frankrike draga ensamt i fält mot Ryssland och Preussen för en id( — och för Rhengränsen. A andra sidan bli kanske de amerikanska förvecklingarne af den natur att de kunna lösas endast genom svärdet; att så sker tror både törnultigt och oförnuftigt tolk på begge sidor Atlantiska hafvet. Å tredje sidan är der Japan, som tyckes rusta sig till en dust med främlingarne som kommit att diktera lagar för den yttersta orientens mest civiliserade stat. Tre fiender på en gång! det är något, som kan sätta myror i hutvudet ätven på den, som tar saker så lätt som lord Palmerston. Lyckligtvis har hans mirakulöst talanglulle kollega på kort tid bragt Englands finanser i ett lysande skick, och nervus rerum, krigets erkändt sörnämsta vilkor, saknas således icke. Tänk om kung Carl kunde tå låna hr Gladstone på några år för vår finansministerportfölj! Då skulle Malmö Snällpost konsorter icke mer så någon anledning att roa sig med deklamationer öfver att vi äro försänkta i skuld till öronen, öfver orimligheten att vilja börja krig utan tillgångar eller, enligt dess silliga citat: komma på baler och icke ha skor. Till andra kinkiga europeiska frågor kommer den huruvida prins Wilhelm af Danmark vill göra grekerna den äran och intaga den vakanta tronen i Athen. Den af lyckan favoriserade kadetten tyckes ha mycken smak tör det hastiga avancemanget, men de naturliga vårdarne af hans intresse finna saken be tänklig, helst som underrättelser gifva vid handen att nationalförsamlingens valicke vunnit synnerlig anklang hos folket, utan att detta är genomträngdt af den tanka, som uttalar sig i bibelspräket: -Ve det land, hvars konung ett barn är?. Pappa Gliäcksburg och mamma Gläcksburg — jag kan ju en gång få gilva dem deras veritabla, icke på Londo nerprotokollet beroende namn — ha uppställt ganska vigtiga vilkor, hvarförutan de icke vilja släppa sin gosse jemte de, som kung Fredrik sordrat för hans ställnings betryggande. Engelska regeringen lär, enligt hvad från officiöst håll förnimmes, utfäst sig att åvägabringa uppfyllandet af dessa vilkor; kanske den ser sig tvungen dertill af de förargliga umwrlitana AAAACOA H fruölannda