Göteborgsposten – 1 maj 1863, sida 1

2 — — — 22Ararat, således Armeniens högland-. Huru skall man väl kunna komma till rätta med sådana bibeltolkare? På ena stället skall bibeln tolkas troget efter bokstafven, på det andra gitves denna en godtycklig tolkning. — Samma är förhållandet med vår fört:s sätt att tolka bibelns uttryck: och det vardt afton och morgon af... dagen. Boken är skrifven af hebreiska författare ; hebreerna indelade dygnet från afton till afton, det tyckes derföre vara klart, hvarföre aftonen kommer före morgonen i den bibliska berättelsen ; men detta passar för de ortodoxa ej in i stycket, och derföre heter det att detta beräkningssäto är en -mensklig tillsats, liksom man tager sig anledmng deraf att säga, det bibelns skapelsehistoria icke leder sitt ursprung från Moses. Textkritiken har visserligen bevisat, att Moseböcker, ja, sjelfva Genesis, utgöra en samling andliga sånger af olika författare; men är den ena raden en mensklig tillsats, och således ej absolut, hvarföre kunna icke då äfven andra dylika tillsatser finnas i den mosaiska skapelsehistorien? Vi förbigå den mängd at öfriga stridiga uttalanden som förekomma i det mot oss riktiga genmälet uti Teologisk Månadsskrift, och afsluta kontroversen med ett citat ur en engelsk författare, hvilket här eger sin fulla giltighet. Den gamle spekulatorn (den bibliska skapelsehistoriens författare) förklarade för fakta hvad han i sjelfva verket endast kände som sannolikheter. Men vi få derföre icke betvifla hans fullkomligt goda tro, vi behöfva ej heller tillskrifva honom en med vilja gjord oriktig framställning, eller medvetandet af att det han påstod icke var sannt. Han hade uppfattat en stor sanning, i hvilken han verkligen anticiperade den högsta uppenbarelsen af modern forskning — nemligen, verldsplanens enhet och underordnande under den ende skaparen och upprätthållaren. I afseende på detaljerna, saknade han iakttagelser. Han kände föga om jordens yta eller skapnad och plats i universum; de oändliga varieteterna al organiska väsenden, som betolka den, de olika flororna och faunorna i dess olika delar voro för honom obekanta. Men han såg, att allt som låg inom kretsen för hans iakttagelser danats till menniskans bästa och tjenst, och skaparens godhet mot sina skapade varelser var den förherrskande tanken i hans inre Menniskans närmare törbindelse till sin skapare angilves genom utsagon, att hon skapades sist af alla letvande varelser och till Guds afbild. Under långa tider tillfredsställde denna enkla åsigt om skapelsen menniskans behot och utgjorde en tillräcklig basis för teologiska predikningar, och fastän den moderna forskningen nu visar den vara fysiskt ohållbar, behöfver dock vår vördnad för den berättelse, som spelat en så vigtig roll i vårt slägtes utveckling, på intet sätt förminskas. Ingen bestrider, att den kan betraktas såsom basis för astronomiska eller geologiska afhandlingar, och de som påstå sig i den se en öfverensstämmelse med fakta, göra detta endast sub modo, och på ett sätt som beröfvar den dess konsistens och storhet, hvilka båda kunna bevaras, om vi uti den erkänna, ej en autentisk yttring af gudomlig kunskap, utan en mensklig yttring, hvilken det behagat försynen, att på ett särskildt sätt begagna för mensklignetens uppfostran.