Göteborgsposten – 29 april 1863, sida 1

JO I händelse af ett krig skulle vestmakterna först och främst hafva den stora fördelen af förbundet med Danmark, att de kunde ha tillhåll för sina flottor i de danska hamnarne; redan detta skulle vara ett bistånd, hvilket vore lika mycket värdt som den lilla armestyrka, som det kunde komma i fråga för oss att sända till krigets hufvudskådeplats. Men hufvudsaken är emellertid, att vi skulle kunna på en gång göra vestmakterna och oss sjelfva den största tjenst gentemot Preussen. Denna makt är så intresserad i det polska upprorets undertryckande, den är till den grad medbrottslig i orättvisan mot Polen, att den antingen måste bli Rysslands allierade, eller åtminstone, om den vore för feg härtill och folkopinionen i Tyskland vore för starkt deremot, en mycket opålitlig neutral makt. Det måste dersöre vara af vigt för vestmakterna, dels att hafva en nära liggande anfallspunkt, dels att Preussen verkligen blefve hotadt från denna punkt. Men en sådan punkt är just Holstein. En dansk arme vid Dannevirke med framskjutna detachementer i Holstein skulle göra vestmakterna större tjenst, än en hjelpkår om 20,000 man i Polen; ty den skulle hålla Preussen i schack. Om Preussen skulle häraf taga sig anledning att angripa Danmark, kunde, såsom man lätt finner, detta krig, som ständigt hotar oss, sålänge Holstein icke är fullständigt afsöndradt och Slesvig inkorporeradt, aldrig inträffa vid en för oss lägligare tidpunkt; vi vore då med i en stor allians och skulle otvifvelaktigt erhålla allt nödigt bistånd för att försvara Dannevirkepositionen, om den skulle bli angripen med alltför stor öfvermakt; det behöfves ju icke stort mera, än hvad vi sjelfva förmå utan öfveransträngning ställa på benen. Men antingen Preussen angrep oss eller ej, skulle vi hafva fria händer till att utföra Holsteins afsöndring, och genom en allmän folkomröstning i Slesvig, som då kunde företagas med full visshet om en lycklig utgång, kunde detta hertigdöme annekteras till konungariket, och således inkorporationen försiggå på det fullständigaste och mest bindade sätt(?). Man skulle ej kunna tänka sig något bättre tillfälle för oss, att få ett godt slut på vår strid med tyskarne, än detta. Vär flotta måste äfven utrustas. Några skepp måste följa med den allierade flottan i Östersjön; jag behöfver ej utveckla, hvilken fördel det skulle gifva åt vår flaggas anseende, om den i en stor strid svajat vid sidan af Frankrikes, Englands och Sveriges. Men flottans förnämsta uppgift måste bli, att hålla den preussiska flottan innestängd. Äfven här sammanfaller vår närmaste fördel med vestmakternas. Och eftersom vi tala om krigets eventualiteter, så kunna vi ju äfven taga det kommande fredsslutet i betraktande. Det är otänkbart, att icke Ryssland skulle bli öfvervunnet och förödmjukadt, om vestmakterna, Danmark och SverigeNorge vore förenade emot det. Hade vi då tagit del i kampen, skulle vi äfven hafva rättighet att uppställa våra vilkor. Lätom oss nu på andra sidan betrakta, hurudan vår ställning skulle bli under ett sådant krig, om vi höllo oss utanför det. Den fara, som nu redan hotar från Österrike, känna vi.) Ånnu större, ännu mera hotande skulle