Göteborgsposten – 29 april 1863, sida 1

narinna, som vädrade bankrutt och ruin i dessa inpackningar, dessa brålstörtade afresor och som derföre långsamt och likgiltigt fullgjorde sitt åliggande. Kl. sex om aftonen sände hon kammarjungfrun till mr Audley för att säga att hon var färdig att afresa så snart han behagade. Robert hade rådfrågat en volum af Bradshaw och shade upptäckt att Villebrumeuse låg långt ifrån jernvägarne och att endast diligensen från Brässel transporterade resande dit. Postfartyget till Dover skylle gå kl. nio från London Bridga, och Robert och hans fosjeslagerska kunde lätt hinna dit, då tåget, som gick kl. sju från Aulley, kom till Shoreditch ett qvart öfver åtta. Genom att taga vägen ofver Dover och Calais skulle de följande dag anlända till Villebrumeuse. Hvarföre skulle vi följa dem på den dystra nattliga resan. Mylady låg på en af de smala hytisofforna beqvämt insvept i sin pels; hon hade icke glömt sin kära ryska sobelpels ens i denna olyckans och vanärans stund. Hennes giriga själ åtrådde de sköna och dyrbara saker hon egt. Hon hade gömt fina tkoppar och dolt såvresoch dresdener-vaser bland sina sidenklädningars veck. Hon hade förborgat gyldne och juvelprydda bägare bland sitt fina linne. Hon skulle ha tagit taflorna från väggarne och gobelinsväfnaderna från stolarne, om hon kunnat. Ilon hade tagit allt hvad hon kunnat taga och hon följte mr Audley med en trumpen undergifvenhet, som var förtviflans modstulna tystnad. er LA