vill säga er detta. Jag tillstyrker ingen skandal. Mr Georg Talboys har försvunnit, men ni har ej bevis på hans död. Om ni kunde skaffa det, kunde ni dock ej förete något annat bevis mot detta fruntimmer än att hon hade ett starkt motiv att vilja göra sig qvitt honom. Ingen jury i det Förenade Konungariket skulle döma henne på ett sådant skäl. Robert Audley afbröt hastigt d:r Mosgrave. — Jag kan försäkra er, sade han, att hvad jag mest fruktar är att tvingas till något offentliggörande af saken, till någon skandal. — Ja, mr Audley, svarade läkaren kallt, men ni kan icko vänta att jag skall vara er behjelplig i öfverskylandet af ett af de värsta brotten mot samhället. Om jag såge tillräckligt skäl för antagandet att denna qvinna begått ett mord skulle jag icke vilja bistå er i att smnggla henne utom rättvisans sfer, om än hundrade adliga familjer kunde räddas genom att jag gjorde det. Men jag ser icke tillräckligt skäl för edra misstankar, och jag vill göra hvad jag kan för att bistå er. Robert Audley grep läkarens hand med båda sina. — Jag skall tacka er, när jag är bättre i stånd att göra det, sade han med rörelse, jag skall tacka er både på min onkels och mina egna vägnar. — Jag har blott fem minuter qvar och ett bref att skrifva, sade d:r Mosgrave leende åt den unge mannens energi. (Forts.)