Göteborgsposten – 28 april 1863, sida 2

Nämndemän såsom domare. I Korrespondenten från Landskrona läses: Då häradsrätten i Glumslöf skulle afgöra på hvad sätt Bengt Ohlsson å Hven, som genom hängning afhändt sig lifvet, skulle begrafvas, yttrade domaren, häradshöfdingen Ringberg, att liket skulle ärliga, men i tysthet begrafvas. Då reste nämnden sig och dömde att han skuile ärligen begrafvas, hvilket också skedde å Hven, och detta skedde på ett så högtidligt sätt som hr kyrkoherden Gemzell ej tillförene gjort sedan han tillträdde pastoratet. Det var också en af öns rikaste fastän brottsligaste innebyggare. Vi hafva långt ifrån något deremot; men tycka att hr pastor Gemzell, för konseqvensens skull, borde låtit hans lik undergå samma öde som förut 2:ne stycken sjelfmördare under hans själavård fått vidkännas å ön Hven. Det är visserligen sanning, att Bengt Olsson var rik och de andra tvenne olycklige fattiga, men i heder voro de åtminstone icke den rike underlägsne. Detta ha vi velat haft omnämndt derföre att hr pastor Gemzell för framtiden deraf kan hafva någon nytta. Strands väfveris brand har, säger Jönköpingsbladet, för staden medfört den i början ej påräknade förlusten af en bland dess större industrianläggningar. Alla skäl voro att antaga, det fabriken skulle blifva återuppbyggd, och hr C. F. Lundström hade äfven vidtagit förberedande åtgärder härtill, då han under ett besök i Stockholm, som utan tvifvel stod i sammanhang dermed, kom att med Carlsviks bolag träffa en uppgörelse, enligt hvilken han ingått som delegare i detta bolag och skall i egenskap af disponent förestå dess fabrik och sköta dess affärer, hvarjemte nämnde bolag inköpt lemningarne af Strands väfveris byggnader, inventarier och lager. Ombud från Carlsviks bolag hafva varit här för att värdera dessa lemningar och taga byggnaderna i betraktande med hänsyn till deras lämplighet