Göteborgsposten – 28 april 1863, sida 1

—— Preussen sör eller emot Europa. (Efter Berliner Allgemeine Zeitung). Officiösa författare tröttna icke att framställa såsom kejsar Napoleons numera omisskänneliga mål Polens återupprättande till fullständigt oberoende. Samma författare tröttna icke, att påstå omintetgörandet af den nyaste napoleonska planen vara ett befallande bud för Preussen och identiskt med vår sjelsuppehållelsepligt. Ty ett nyuppståndet Polen, så säga dessa författare, skall och måste ej allenast genast fordra de gamla polska distrikterna i våra provinser Posen och Preussen, utan äfven den senare provinsens kuster. Derjemte kunna dessa författare icke mera med samma säkerhet som i början dölja den farhågan, att Österrike dock skulle kunna till slut i den närvarande krisen vinnas för den franska planen. Det kan derföre vara tänkbart, att man vid Polens återupprättande antingen skall befria Österrike från förlusten af sitt polska Galizien eller ock skaffa det en tillräcklig skadesersättning för detta. Det synes verkligen med hvarje dag bli säkrare, och ej allenast våra författare veta att tala derom, att Napoleon på fullt allvar asser Polens upprättande. Sverige och Italien, det är knappt mera något tvifvel underkastadt, äro vunna för saken. Att kabinettet i Wien slutligen skall biträda planen, har oaktadt Österrikes ytterst försigtiga språk, nyligen erhållit en viss sannolikhet, och Englands medverkan, åtminstone denna makts diplomatiska understöd, är med några förutsättningar, som snart skola beröras, tilltörsäkrad. Låtom oss nu öfverväga dessa båda fall: 1) Preussen biträder förslaget; 2) det träder emot det. Vi veta, huru stor osannolikheten i förra fallet är, ja, att det nästan är en omöjlighet. Men vi vilja pröfva, om möjligheten ligger i personerna eller i saken. För tio år sedan, under det orientaliska kriget, ville krigsministern v. Bonin äfvensom dåvarande prinsen af Preussen, att vår stat skulle biträda den europeiska konserten mot Rxssland. Hvad skulle bli följden, om det i dag åter funnes sådana statsmän och en dominerande vilja? Frankrike förespeglar för närvarande, en ligt all sannolikhet och god källa, för att vinna Österrike, wienerkabinettet ej allenast å enu sidan den fortfarande besittningen af Galizien trån hvilket polackarne skulle afstå, dels för de rutheniska beståndsdelarnes skull i denna provins, dels emedan en nationalitet äfven bör offra något af sina historiska anspråk för den ofantliga vinsten af sin återupprättelse. Men Napoleon förespeglar äfven wienerkabinettet det dominerande inflytandet på Balkanhaltön, det af Ryssland en gång utötvade protektoratet öfver Donaufurstendömena och Serbien, samt för dess bilall till alla af kejsar Napoleon önskade arrangementer i Italien den omedelbara besittningen af Bosnien. England skall ingenting ha att invända mot denna öfverenskommelse, förutsatt, att Italiens sjeltständiga makt blir försäkrad. Ty England skulle ha den ofantliga vinsten af en dylik uppgörelse, att Ryssland skulle kastas tillbaka från hela området för det europeiska Turkiet.