Göteborgsposten – 27 april 1863, sida 2

Från Utlandet. Såsom sitnationen betecknande, förtjenar följande anföras ur ett bref från Paris till Times, dateralt d. 18 april: En viss oro, härflytande af aning om ej aflägsna förvecklingar, har under några dagar rådt i Paris. Den polska resningen, som troddes hatva erhållit ett dodshugg genom Langicwiczs nederlag, har oaktadt partiela missöden icke allenast bibehållit sig, utan tyckes äfven vinna ny terräng och ny kratt; polackarnes beslut att framhärda i kampen, visadt genom det sätt hvarpå ryska amnestien-blitvit emottagen i förening med franska folkets sympati sör de ras sak, hvilken delas af alla klasser och alla politiska partier, leder till den slutsatsen att Frankrike omöjligen skall kunna förbli en lugn åskådare, och att, om kejsar Alexanders svar å de trenne makternas föreställninga blir, såsom många frukta, ogynsamt, Frankri ke då icke skull ha något annat val, än att taga till svärdet. Kommer så till den ame rikanska frågan. Jag hör trån ohlka håll, att den at bommullsbristen uppkomna nöden in galunda är i attagande; och att någonting måste göras till förekommande af att det, sow nu blott är en kris, ett år härefter erhåller hela vidden af en olycka, som skulle kunna bli af allvarsamma följder för rikets inre lugn. Inom de tabriksidkande klasserna hyser man den tron, att kraftiga åtgärder förr eller senare skola bli at nöden, för att få ett slut på lörvecklingen mellan Nordoch Sydstaterna; och att underhandlingar skola åter inledas mellan de engelska och franska regeringarne, i assigt att på något sätt bereda en intervention. Om ock de steg, Frankrike tagit i Washington, misslyckats, är det dock mycket säkert, att de åtgärder, som vidtagits mot Mexico, snart skola krönas med framgång. När det tått uppgjordt med Juarez, skall det fritt kunna rikta sin uppmärksamhet åt presidenten Lincoln, och det skall bli föremål för öfverläggning, huruvida dess flotta icke då må användas till Sydhamnarnes befrielse från blockaden. Den förbittring, som visat sig i Norden mot England, och de kränkningar som begåtts genom uppbringande af handelsfartyg, och hvilka förråda en önskan att frammana en strid, kan icke med tålamod fördragas särdeles längre. Det tros derföre, att det ögonblicket ej är långt borta, då de båda makterna skola tvingas till sjelfförsvar, för att intaga en annan ställning gentemot ett folk, som ej vill lyssna till sundt förnuft och tyckes färdigt att rusa mot sin egen volycka. Dessa pariserkorrespondentens ord stärka