Göteborgsposten – 25 april 1863, sida 1

som måjligt. och det blef dorfor bestamdt att han skulle far dit kl. sex. — Mitt rum är väl i ordning, Richards? sade Rbert — Ja, sir — ert gamla rum, — Det är bra. Jag lägger mig genast. Bär till mig en toddi, så varm som möjligt, och vänta på telegrammet. Den andra depeschen var blott en mycket allvarlig begäran, ställd till doktor Mosgravv, att denne skulle genast komma till Audley Court för en mycket vigtig saks skull. Efter att ha skrifvit denna depesch insåg mr Audley att han gjort allt hvad han kunde göra. Han drack sin toddi. Han behöfde verkligen den uppspädda alkoholen, ty han hade isats genom märg och ben genom ti Idragelserna vid eldsvädan. IIan drack längsamt den bleka gyllne drycken och tänkte på Clara Talboys. på den allvarliga flickan, hvars broders minne nu var hämnadt, hvars broders mörderska var förödmjukad på det djupaste. Hade bon hört talas om eldsvådan på Castle Inn? Naturligtvis måste hon ha hört talas derom, då hon var i Mou.t Stanning. Men hade hon hört att ban hade varit i fara och att han hade utmärkt sig genom att rädda en rusig bonde? Jag fruktar att Robert Audley äfven, då han satt vil den dystra bärden och unler det tak, hvars ädle egare nu var drifven från sit eget hem, var svag nog att tänka på dessa omstandigheter — svag nog att lata sin inbillningskrafi irra bort till le dystra tallträln under den kalla fobrnarinimmelen och le mörkbruna ögon n, som voro så lika hans förlorade väns (Foris.)