Göteborgsposten – 24 april 1863, sida 1

NN —— ——— — den plötsliga resan, om hvars mäl hon ännu icke hade nägon aning. Med lif och själ egnade hon sig åt den pligt, Robert ålagt henne. Hon hjelpte sin kammarjungfru att packa in sakerna i sina kappsäckar, och gjorde henne mycket bryderi genom att stoppa sina sidenklädningar i sina hattaskar och sina atlasskor i toilettlädan. Hon sprang omkring i rummen och bopsamlade målningsmaterialier, notböcker, syarbeten, hårborstar, smycken och luktvattenflaskor, alldeles som om hon skulle seglat till ett land, bebodt af vildar och utan det civiliserade lifvets resurser. Hon tänkte alltjemt på sin fars sorg, hvars anledning hon ej kände, och kanske äfven litet på det allvarliga ansigte och den betänksamma röst, som hade denna qväll visat henne en ny sida af hennes kusins karakter. Mr Audley gick uppför trappan efter sin kusin och tog vägen till sir Michaels toilettrum. Han knackade på dörren och lyssnade ängsligt, väntande ett svar. Efter ett ögonblicks tystnad, hvarunder den unge mannens hjerta slog högt och fort, öppnade baroneten sjelf dörren, Robert såg att hans onkels betjent redan arbetade ifrigt med tillrustningarne för sin herres afresa. Sir Michael gick ut i korridoren. — Har du något mer att säga mig, Robert? frågade han lugnt. — Jag kom blott för att fråga om jag kan hjelpa er i edra arrangemanger. Ni reser ju till London med trainen? — Ja.