Göteborgsposten – 24 april 1863, sida 1

Göteborgs friv. skarpskyttekår. Andra kompaniet var i onsdags på aftonen samladt till val af vice kompanichef, och utsågs härtill plutonchesen Rob. J. Graf. Tidningsöfversigt. Det norska Aftenbladet uttalar sig emot det krigiska språk, svenska pressen för, och hänvisar på de förpligtelser den skandinaviska halfön har i södern, i Slesvig. — Aftonbladet begagnar tilltället att upplysa den norska kollegan om, att bladet icke påyrkat några vare sig krigsrustningar eller andra krigiska mått och steg från vår regerings sida. Uvad vi yrkat, fortsätter A. Bl, rär att regeringen icke skulle visa sig likgiltig för Polens sak eller betrakta den såsom icke berörande våra intressen, och vi ha i det fallet framställt portugisiska regeringens öppna, klara och värdiga uppträdande intör och anslutning till nationalrepresentationen i denna sak såsom ett efterföljansvärdt exempel Ke i samma anda. Det gläder oss, att i hänsyn till Sveriges hållning i afseende på polska frågan vår kollegas och våra egna åsigter till hufvudsaken öfverensstämma med hvarandra. Diskussionen om Sverige i Englands parlament. D. 17 d:a voro de genom rykben utspridda notiserna om en brytning mellan Sverige och Ryssland föremål för diskussion inom Englands Underhus. Representanten för Devizes, mr D. Griffith bragte denna fråga å bane. Han anmärkte, att den ädle premierministern vid ett föregående tillfälle ansett en blick på fördragen om Polen alltför sangvinisk, och det fanns samma sväfvande i den ädle lordens tal som i utrikessekreterarens depescher! Ryssland tycktes hafva besvarat den ådle earlens (Russells) depescher med offentliggörandet af en amnesti, som ej ulltredsställde Polens anspråk, och den vigtiga frågan var nu: hvilket steg skulle tagas närnäst. Amnestiens offentliggörande hade åtföljts af en blodig proklamation från guvernören i Warschau och andra ryska hotelser, nvilka visade huru föga amnestien var värd, och den hade ätven alldeles förkastats af polackarne. Kortligen, det rådde denna oförsonliga schiom mellan polackarne och ryssarne att, då de förra aldrig skulle låta sig nöja utan Lithauen och andra delar af det forna Polen, påstodo ryssarne att dessa provinser länge varit förenade med Ryssland, och att ingenting skulle förmå det samcycka till en afsöndring. Rysslands afsigter på Östersjön hade framkallat en fiendtlig stämning i Sverige, och det misstrogna förnållandet mellan båda länderna hade ökats genom den omständigheten att en ångare, som nyligen lemnat England med en del polackar, nvilka ville skynda till sina landsmäns bistånd, nade lupit in i en af Sveriges hamnar, och då den hotades af en rysk kryssare, togo polackarne sin tillflykt till detta land. Sveriges geografiska läge hade alltid frestat Rysslands inkräktningslusta, hvarå man 1808 sett exempel. Han hoppades, att den ädle lorden (Palmerston) skulle förhindra Ryssland från att anfalla Sverige. Rustningarne i Kronstadt voro väl bekanta öfver hela Europa, och då Stockholm endast låg 24 timmars segelväg trån Petersburg, skulle den större maktens operation mot den mindre sannolikt vara tryckande och omedelbar. En ärad medlem hade lemnat honom ett bref, dateradt d. 26 sistl. mars, från en slägting i Sverige, en egendomsegare, hvilken berättade, att 20,000 norrmän och 40,000 svenskar erhållit ordre att rycka in i Finland. Brefskritvaren tillade, att fastän kriget ansågs för en stor olycka, var likväl här omtalade militäriska operation mycket populär i Skandinavien. Tal. antog, att —49 ——————