Göteborgsposten – 23 april 1863, sida 1

ger sig i väg, låter kosacker åtfölja sig i en kamp, der brand och plundring äro de enda! gagneliga hjelptrupperna till Alexanders soldater; kosackerna sjelfva rycka ej mera framåt, utan att följas af bajonetter; Polens barn emotstå dem. Vana vid att endast bekämpa fiender, uppskrämda af deras grymheter, hatva ryssarne slutligen råkat på män, hvilka göra dem motstånd, våga angripa dem i fronten och icke frukta för deras förhatliga taktik. Den ryska armen i Polen skall förökas till 200,000 man, och dessa 200,000 skola ej förmå att tillintetgöra 30,000; ty dessa senare stå stridsfärdiga och hafva bakom sig en befolkning af nära tio millioner; men man är i närvarande stund besluten att hålla sig till guerillakriget. Ett bref från Suwalki, yttersta gränsen af palatinatet Augustowo, hvilket bref skrifvits af en ung polack som tillbragt sin första ungdom i Trier, gifver mig temligen omständliga detaljer angående de militära operationerna i dessa trakter, der upproret sträfvar att räcka handen åt patrioterna i Samogitien och Lithauen. Man kan ensamt i palatinatet Augustowo räkna omkring 4,000 man, nästan alla tillkörande det forna konungarikets afskilda provinser; preussiska polackar finnas isynnerhet der till stort antal. Dessa 4,000 man äro fördelade i 30 band, hvilka stå i förbindelse singemellan, men äro oberoende af hvarandra och endast handla i gemensamt intresse, det nemligen att utmatta ryssarne genom att tvinga dem dela sig. Fiendens styrka uppskattas till 12,000 soldater, men denna siffran varierar efter marscher och kontramarscher, hvilka nödvändiggöras af uppviglingarne, som äro stumma, då de befinna sig i närheten, men åter höja hufvudet, så snart den sista kosacklansen försvunnit ur sigte; det är då som konvojerna ansallas. Endast för att beskydda provianteringen i Augustowo, måste ryssarne städse ha 3,000 man på benen. Den 6:te april öfverrumplades en konvoj med lifsmedel och ammunition, som afsändts från Vilna till Augustowo, i Suvalki af en en skara unga män, alla väl beväpnade och kommenderade af en Warschaubo, som Palmsöndagen afvikit från Universitetet. De voro endast 75 man till antalet: konvojen, som utgjordes af åtta vagnar, eskorterades af 300 man infanteri och kosacker. Studenten tänkte först undvika fienden, som var alltför talrik i jemförelse med hans lilla skara; han befallte sitt folk att kasta sig in i skogen, men kosackerna hade blifvit varse de flyende polackarne, detta var i deras väg; de redo till anfall, men detta lyckades dem ej väl, ty de blefvo emottagna med en förfärande gevärssalfva, så att endast tretio man återstodo, tör att kunna återvända till konvejen. Den befälhafvande majoren befallte då 200 infanterister att fördrifva fienden, hvars närvaro kunde oroa passagen genom en temligen trång defil, genom hvilken man måste passera. Den unge Warschaubon manövrerade så väl, att han, alltjemt retirerande, drog etter sig och förvillade dessa 200 man; derefter gjorde han en vänning, genom en snabb rörelse bakom en kulle, och på en väg, som endast polackar kunna utan fara följa, föll han med sina 75 man öfver konvojbetäckningen. Motståndet var intet, ryssarne förlorade sin säkerhet, emedan de trodde sig angripna af ett annat band; efter att hafva aflossat några illa riktade skott och förlorat ett tjog man, flydde de i oordning, qvarlemnande på stridsplatsen vagnarne och majoren, som blef tagen till fånga. Polackarne, som voro i förlägenhet öfver ett för deras lilla antal alltför stort byte, nöjde sig med att taga tvenne vagnar, den ena uppfylld af vapen, den andra