Göteborgsposten – 21 april 1863, sida 1

w— — —ä—7———— — — Bref från Lund. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Lund d. 18 April. Våren har efterträdt — icke vintren men den anomala slaskperiod, som följde på löffällningen; och det är en vår, som kan tillfredsställa alla billiga anspråk, ja, som mer än vanligt öfverensstämmer med de skildringar af denna årstid, hvarpå skalder och rimsnidare äro så frikostiga. Himlen hvälfver sig klar och högblå ötver Lunds talrika lundar, öfver de af ungdomskraft och lefnadslust sprittande skaror, som vandra under dessa ännu bladlösa kronor, hvarunder de Åstore gamlegått före dem och tänkt tankar och drömt drömmar, hvilka, efter att ha erhållit form, skulle fästa Europas blickar på det sydsvenska universitetet. Och ho vet om ej lika stora tankar tänkas och lika sköna drömmar drömmas af en eller annan af de anspråkslösa ynglingar, som nu dricka af den vishetsbrunn, som den klokaste af våra stora Carlar grof i den från grannriket eröfrade provinsen. Hvem vet om ej någon af dem, som nu bära den blå kokarderade mössan, skall inom någon vetenskapens eller litteraturens sfer framkalla en vår, lika skön och löftesrik som den, hvilken nu slifvar gamla och unga i det gamla och dock ännu alltid unga Lund. Det är dock ännu något annat än de milda vårvindarna och solstrålarna, något annat än fältens ljusa grönska och violernas oförlikneliga doft, som fyller hjertat och vidgar sinnet hos lundensaren i dessa dagar. Det är den stora politiska fråge, som förehaf