Göteborgsposten – 20 april 1863, sida 2

Ilan hade låtit mig stanna i Hampshire längre än han ämnalt, emedan han ej kunnat betala penniagarna. Häri erfor jag äfven det bittra i fattigdomen, och jag riskerade att växa upp okunnig bland råa bondbarn, emedan min far var fattig. Mylady dröjde litet, men endast för att draga andan, ty hon hade talat fort, liksom önskade hon att komma till slutet på denna förhatliga historia. Hon låg ännu på knä, men sir Michael försökte icke lyfta upp henne. Han satt tyst och orörlig. Ilvad var det för en historia, som han hörde? Hvems var den, och hvar skulle den utveckla sig? Den kunde ej vara hans hustrus; han hade hört hennes enkla skildring af sin barndom, och han hade trott på den som på Evangelium. IIon hade berättat honom en mycket kort historia om att hon blifvit tidigt faderoch moderlös och tillbragt sina tidigare år i en engelsk pensions klosterlika enslighet. — Min far kom omsider och jag talte om hvad jag fått veta för honom. Han blef mycket upprörd, när jag talte om min mor. Han var icke hvad man vanligen kalla en bra karl, men jag fick sedan veta, att han älskat mir mor mycket ömt och att han gerna skulle uppoffrat sin tic åt henne och gjort sig till hennes vårdare, om han ej vari tvungen att bibehålla sin syssla, för att kunna förtjena der vansinnigas och hennes barns uppehälle. Återigen ett bevipå det sorgliga i fattigdomen. Min mor, som kunde ha vår dats af en öm make, var anförtrodd åt lejda sköterskor. Innan min far skickade mig till pensionen i Torquay for han med mig att besöka min mor. Detta tjenade ätmin