Göteborgsposten – 17 april 1863, sida 1

V. Den -märta, som syllde hvarje polskt sinne, då czarismen åter satte sin fot på Polens nacke, delades af hela det upplysta och frihetsälskande Europa. Huru många ädla hjertan slogo ej af vild harm, då de sågo Rysslands svarta, tvehöfdade örn åter slå sina grymma klor i Polens hvita, hvilken nyss förut i glad förtröstan slitit sina kedjor och höjt sina stäckade, men ännu starka vingar till ny flygt efter decerniers dystra dvala! Det var en tid för en sådan monark som Nickolaus I, hvilken med alla sina herrskaretalanger, med all den yttre hyfsning och intelligens, hvarigenom han öfverträffade sin äldre broder, dock i jernhård grymhet gaf föga efter för denne storfurstlige barbar. Paskewitsch skref till czaren: ors majestät, Warschau ligger för edra sötter, och nu började den kejserligt-romanowska hämnden på polackarne, derföre att de rest sig för att ätertaga sin aldrig förverkade, aldrig afstådda frihet. Nikolaus, som säges efter insurektionens jörsta utbrott ha tillsändt polackarne följande