det amerikanska bibelsällskapet. De på nedra botten och i första våningen belägna bu tiker och kamrar äro uthyrde till olika näringsidkare, men de öfrige rummen i huset, alltifrån stenkolskällrarne ända upp under taket, användas till utställande af biblar på alla språk och i alla storlekar. Der ligga stora salar med långa rader af stilkaster, vid hvilka arbetare från gamla och nya verlden äro sysselsatta. Der äro de rum, i hvilka formen stereotyperas. I understa våningen åt gården arbeta maskinerna outtröttligt och efter den af öflyer eller arkafläggaren angifna takt. I de öfre våningarne sitta flickor vid långa bord, ifrigt sysselsatta med falsknifvarne, och i andra rum åter hafva bokbindarne slagit sig ned, hvilka lemna från de simplaste till rikaste band. Det inre af hela institutionen med dess labyrint af kamrar, salar och verkstäder, är en stor bikupa med den mångsidigaste, men strängt ordnade rörlighet och verksamhet, endast i ändamål att förfärdiga så många och olikartade aftryck af bibeln som möjligt, för att på det snabbaste sprida dem bland folket för ringa pris eller intet. En direktion leder det hela, som är rikt fonderadt af fromma amerikanare. Förrådande den framåtskridande tidens friska och kraftiga anda, utgör den midtemot liggande Cooperes Union liksom en slående protest mot den ensidiga tendensen i bibelspridningen. Dess inskrift är: Science and arts (Vetenskap och konst). Denna byggnad har grundats af Peter Cooper, hvilken arbetat sig upp från simpel arbetare till millionär, för att utbreda folkbildningen, och en särskild direktion är nedsatt för institutionens förvaltning. I källarvåningen finnes en stor sal för utställring af konstoch andra föremål, samt för politiska och andra sammankomster. Nedra botten innehåller rymliga och praktfulla butiker och kontorslokaler. Första våningen är upplåten åt advokater, kommissionärer och agenter. Och alla dessa hyresinkomster äro bestämda till bestridande af omkostnaderna för institutet, så att den medellösa delen af folket må kostnadsfritt erbjudas hvarje tilltälle till undervisning och bildning. Der är t. ex.läskabinettet, till hvilket inträdet är alldeles fritt. Bland de der befintliga tidningar och broschyrer intaga naturligtvis de anglo-amerikanska första rummet. I skåp längs sidoväggen, som är utan fönster, äro geografiska handböcker, atlas, lexica och andra böcker. Kl. 9 på morgonen är detta läsrum, för morgontidningarnes skull, utomordentligt starkt besökt, men det besökes dock mest om aftnarne, då arbetarne afslutat sina olika sysselsättningar. Hela den stora lässalen är då ända till kl. 10 på qvällen full af ifriga läsare, hvilka genom en underhållande lektyr vilja återhemta sig från dagens mödor, studera politikens irrgångar eller söka vidare utbilda sig i tekniskt afseende. Och oaktadt mängden af besökande, råda der den största ordning och tystnad. På middagar och eftermiddagar brukar det vara temligen tomt, med undantag af lördagarne, då mosaiterna skynda dit efter synagogans slut. Hr Cooper lefver ännu; han är en liten, ovanligt rörlig och verksam man, med nyengländarens skarpt utpräglade anletsdrag och med ett böljande snöhvitt hår. På Astorplatsen, nära Broadway, komma vi sedan till Clinton Hall, en ful, nästan snedt liggande byggnad, hvars öfre rum dock äro afsedda tör det högst berömvärda ändamålet, att erbjuda bokhållare och unga köpmän tillfälle till en lämplig lektyr för deras undervisning och vidare bildning. Jemte ett handbibliotek finnas derföre här framlaggda äfven talrika tidningar och tidskrifter på alla mera bekanta språk. Inträdet kostar endast två