Göteborgsposten – 16 april 1863, sida 1

D( — AA frielsekrig, hvars utgång ännu är oviss, måste draga intresset från det, som för mer än tretio år sedan slutades med frihetskämparnes nederlag och utplånandet af de sista sparen af Polens sjeltständighet. Följande äro hufvuddragen af kriget. Efter åtskilliga mindre segrar, som polska trupper tillkämpat sig öfver ryska, kom det till ett fruktansvärdt slag eller rät tare en serie af drabbningar vid Grochow mellan Radziwill och Diebietsch. Efter att länge ha blifvit oafgjord bestämdes segern till förmån för ryssarne genom Sachowska hjelpkårens ankomst. Det var då, såsom fordom, den ryska öfvermakten, som gjorde det polska hjeltemodet kraftlöst. Radziwill nedlade befälet och efterträddes af Skrzynecki. Ett utfall från Praga tillfogade ryssarne stor förlust, och den ryska hären hämmades i ryggen af folkresningar i Lithauen. Hufvudarmserna hade emellertid stilla observerat hvarandra, tills Diebietsch öfverföll Skrzynecki vid Ostrolenka. Ryssarne måste draga sig tillbaka efter en ytterst blodig slagtning; men förlusten på polackarnes sida var så stor, att hären drog sig mot Warschau nästan i upplösningstillstånd. Denna omständighet och oenigheten mellan de begge polska partierna gjorde att man ej begagnade sig af Diebietsch död, och den nye ryske öfverbefälhafvaren, Paskewitsch öfverskred Weichsel och närmade sig Warschau på dess sämst befästa sida. Emellertid rasade partistriderna alltjemt i Warschau. Det aristokratiska partiet, hvars åtgärder visade, att det ej uppgifvit hoppet om förlikning med kejsaren, anklagades af demokraterna för förräderi. När Paskewitsch nalkades Warschau, uraktlät Skrzynecki att angripa honom. Han blef då afsatt och erhöll Dembinski till efterträdare, men äfven denne undvek ett slag och drog sig tillbaka till Warschau. Nu utbröt folkets raseri mot dem, de misstänktes för törrädiska stämpliagar och förrädisk lamhet i handhafvandet af nationens angelägenheter. Blodiga uppträden inträffade natten mellan d. 15 och d. 16 augusti; fängelserna stormades och flera på misstankar för förräderi arresterade generaler drogos ut och mördades. Regeringen, i spetsen för hvilken stod den ädle furst Adam Czartorysky, hvars inflytande på Alexander utverkat 1815 års konstitution, blef tvungen att afträda. Krukowiecki blef den nya regeringens president. På krigsrådets befallning tågade Romarino med en här af 20,000 man på Weichselns högra strand, men han hann ej till Warschau innan det, sedan dess yttre bålverk eröfrats, måste gifva sig åt fienden. De spridda kårerna insågo snart att allt motstånd var fruktlöst och sökte rädda sig öfver Österrikes och Preussens gränser. Så slutade detta befrielsekrig, hvari polackarne kämpade med oöfverträffligt hjeltemod för sitt lands räddning, men måste duka under för sin dödsfiendes öfvermakt, då de ej erhöllo någon hjelp från andra länder i följd af vestmakternas fega och trångbröstade politik. (Forts.)