Göteborgsposten – 14 april 1863, sida 2

sPå föranstaltande af 4:de kompaniets chef, de sför skarpskytteideens framgång varmhjertad och nitiske löjtnant J. Lindh hade befäl sam en del manskap af 4:de och 5:te kompaniern af Dalslands frivilliga skarpskyttekår samla sig till ett 3 dagars möte vid Rostock unde nyss förflutna påskhelg. Ehuru nästan hela mötet var missgynnad af regn, afskräckte detta likväl ej deltagarn från öfningar under bar himmel, bestående ut gevärsexercis, marscher och, då regnet tillä det, målskjutningar; för öfrigt företogs unde tak bajonettfäktning och gymnastik. Hvarje dag börjades och slutades mer korum och påskdagen bevistades gudstjen sten i Gunnarsnäs kyrka, hvarest truppei sagde dag hade parad. Efter sedan mötet annandag påsk på af tonen blifvit upplöst, men ännu ingen hunni från stället aflägsna sig, slogs helt oförmodad allarm, och var det i sanning glädjande att se med hvilken skyndsamhet alle man komme tillstädes och intogo sina platser i ledet, vis serligen en och annan utan mössa, men alla försedda med gevär och patronkök. En orsak till ledsnad för alla deltagarne i mötet, och isynnerhet för 4:de kompaniet, var att löjtnant Lindhet, genom hvars nit och outtröttliga verksamhet en frivillig skarpskyttekår inom Dalsland blifvit organiserad, afsade sig sin befattning såsom chef för sistnämnda kompani, men den önskan hafver man, och det hoppet lefver man uti att få honom tillbaka såsom hela kårens öfverinstruktör, hvarom ansökningar från kompanicheferna skulle med det första till öfverbefälhafvaren insändas; och skall han såsom sådan på det innerligaste och hjertligaste helsas af Dalslands skarpskyttar. Såsom man af otvanstående finner, är hr löjtnant Lindhe ej, såsom vi förut uppgifvit, öfverbefälhatvare för Norra Dals skarpskyttekår, utan blott chef för fjerde kompaniet. I början af Juni månad lär ett möte, sådant som det ofvannämnda, ytterligare komma att föranstaltas, till hvilket man hoppas kunna sammandraga kårens hela befäl. Dalslandskårens effektiva styrka uppgår nu till omkring 800 man. Ett nytt kompani är ytterligare under bildning och då nya anteckningar inom de äldre alltjemt fortgå, hoppas man att kåren inom någon månad skall vara uppbringad till en styrka af 1,000 man. Från andra orter hafva vi att meddela följande notiser om folkbeväpningen: Mariestads skarpskytteförening har börjat verka för nationalbeväpningens framgång på landsbygden, i det den utfärdat en varm adress till vännerna och grannarne i de närgränsande socknarne, att ställa sig i ledet och fatta musköten. Förslag göres, att de exercisafdelningar, hvilka bilda sig, antingen, såsom en frivillig skarpskytteföreningens filalafdelning, förena sig med Mariestads förening, eller ock att socknevis en sjelfständig frivillig förening bildas. I törra fallet lofvar föreningen att till låns anskaffa exercisgevär samt i öfrigt medverka till den första organisationen. Uppropet slutar med följande ord: Det finnes ett ord i tidens bok och ett blad solkens historia, som heter försent! Det är klenmodets nödrop. Men Sveriges folk har lera gånger, vid brydsamma tillfällen, uttalat oett mäktigare och mera kärnfullt ord: Nu är let tid! Det är mannamodets hurrarop. — iode vänner och trogne grannar, besvaren snart detta vårt tillrop med samma ord!. Wadstena med Dahls härad förenade karpskyttekår har likaledes utfärdat en adress ill den manliga befolkningen inom distriktets örsamlingar, i hvilken församlingboarne på let varmaste uppmanas att, i likhet med hvad edan skett inom UHerrestads och Källstads ocknar, bilda ett eller flera korporalskap och insluta sig till hufvudföreningen. För att saktiskt gå till väga, har kåren på samma lag, söndagen d. 19 d:s i alla kringliggande ocknar utlyst sammankomster efter gudstjentens slut, vid hvilka medlemmar af kårens tyrelse infinna sig, för att tillhandagå med mplysningar. Litterärt. I bokhandeln ha i dessa dalagar tvenne intressanta litterära alster i nya ch ståtliga upplagor blifvit tillgängliga; nemigen: Alterboms svenska siare och skalder 5:te ch 6:te delarne, den förra skildrande Tho